Att frågan hamnat på dagordningen har sin grund i situationerna som uppstått i Grekland och Irland. Många ekonomiska bedömare varnar också för att länder, som Spanien och Portugal, skulle vara på väg mot liknande kriser.
Den överhängande faran verkar dock snarare sporrat än lamslagit EU. Beslutet att göra ett tillägg till fördraget togs på rekordtid. Förhandlingarna lär bara ha tagit en och halv timme. Då hade i och för sig mycket av förarbetet gjorts innan.
Vinnarna är flera. Euron står förhoppningsvis starkare nu när världen ser att det finns en stark politisk vilja att försvara den. Länderna i Sydeuropa som sett ekonomiska orosmoln torde vara lugnare. Tysklands förbundskansler Merkel bär också segerkrans. Hon lyckades få med förbehållet att stödfonderna bara får användas som en sista utväg. Därtill endast i kriser så allvarliga att de kan drabba hela euroområdet. Fonderna kommer med andra ord inte att bli till den permanenta bidragsform som tyskarna stundom fruktat, och som kunde ha krockat med grundlagarna i landet.
För Sveriges del är de nya fonderna en fördel. Vår ekonomi gynnas av närheten till en stark eurozon. Samtidigt är vi ännu inte inne i eurosamarbetet. Tillsammans med Storbritannien står vi utanför, och kan därför välja om vi vill gå in och stödja eller ej. Det var delvis här som en potentiell konflikt om fördraget låg. Var stödfonderna en EU-fråga där även länderna som inte är med i euron skulle tvingas delta, eller skulle man se på stödfonderna som ett komplement till euron. Som beslutet fattades får nu länderna utanför den gemensamma valutan själva välja om de ska delta i stödinsatser. Försäkringspremien betalas bara av dem som omfattas, vilket tycks rimligt.
Både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg har varit tydliga med var de står. Sverige ska ta ansvar för länderna i sitt närområde. Däremot vill Reinfeldt och Borg inte göra några utfästelser om svenskt stöd till de krisdrabbade länderna i Södra Europa.
Regeringens hållning är klok. Kriser löses oftast bäst i den egna regionen och mellan parter med lång erfarenhet av nära samarbete. Sveriges ekonomi är just nu urstark och landet ska därför självklart stödja sina grannar i Norden och i östersjöområdet, om det skulle behövas. Hjälpen till Lettland var viktig. I fallet Island borde kanske Sverige till och med ha agerat med mer kraft, och tidigare.
Däremot vore det oklokt att lova någonting i förhållande till Sydeuropa. Kriserna i Grekland och Spanien påminner oss om att det inom den Europeiska Unionen fortfarande finns stora kulturella och politiska avstånd. Länderna i Södra Europa måste precis som länderna i norr lära sig förstå att fungerande välfärdssamhällen bygger på arbete, tillväxt och hårt hållna finanser.