Sedan år 2010 har det varit obligatoriskt för näringsidkare att använda sig av så kallade kassaregister. Det var en förståelig utveckling. Det ska inte vara för lätt att frånhända sig sin del av det gemensamma ansvaret. Regeringen hade dock den goda smaken att införa ett undantag för torg- och marknadshandel.
Den föregående utredningen hade dock varnat för dylika påhitt. Det snedvrider konkurrensen, varnade man. Och det är förvisso helt sant vilket har visats i ett antal artiklar under de senaste tre åren. Problemet är att det finns flera sorters torghandlare.
Å ena sidan är det dem som säljer precis samma saker som säljs i butiker. Den enda skillnaden är att de gör det utomhus. Det är självklart svårt att rättfärdiga varför företagaren som driver blombutiken ska tvingas ha ett kassaregister, och därmed även de kostnader som utrustning och administration för med sig, medan företagaren som har ett stort stånd med samma utbud på torget precis utanför ska slippa det. Butiksägaren hamnar i ett prekärt läge som torde vara svårt för vem som helst att försvara.
Å andra sidan har vi de verkliga förtjänsterna med marknaderna. Det är ett brett spektrum och det kan röra sig om alltifrån hemslöjdare till charkuterister. Det är allt som oftast fråga om små rörelser, inte sällan enmans- och i bästa fall fåmansföretag. Deras arbete är grundat i passionen för hantverket de utövar – oavsett om det handlar att bearbeta fläsk eller furu. De tillverkar kvalitetsprodukter, normalt sett i små upplagor, som de bland annat själva tar med sig till marknader för att sälja.
De är förmedlare av vårt kulturarv och det finns knappt något modernt handelsord som inte passar på verksamheten: Kvalitetsorienterat, småskaligt, hållbart. Listan kan göras lång. Marknaderna håller dessutom i sig själva gamla anor levande och stärker gemenskapen med historien och tidigare generationer.
Dessa verksamheter har inget eller ytterst litet gemensamt med blomsterhandlarna vid torget som debatten tenderar att handla om. De båda blomstermånglarna har ungefär samma öppettider och säljer andras varor. De verkliga torgförsäljarna står med till stor del egna produkter, inte sällan till långt in på natten och för vidare sin passion till andra.
Det är inte en enkel fråga. Blomsterhandlarna måste naturligtvis konkurrera på samma villkor, men samtidigt bör inte knallarna och kulturarvarbetarna drabbas av bördan. Därtill räcker sällan marginalerna.
Om regeringen ska driva igenom förslaget bör de försäkra sig om att det på ett relativt enkelt sätt går att skilja dessa olika grupper åt. Förlorar vi dessa eldsjälar har något mycket värdefullt gått förlorat.