Ett av företagen som den moderate riksdagsledamoten Jörgen Andersson besökte under inledningen av sitt sökande efter en särskild Tjustanda, var Svensk Presshärdning i Överum. På kort tid har det lilla företaget gått emot strömmen och blivit en växande arbetsgivare i Elitfönsters gamla lokaler. Det har bidragit till att ingjuta hopp och framtidstro i Överumsborna, vilket behövs efter år av motgångar till följd av intensiv urbanisering och ökad konkurrens för svenska industriföretag.
Trots framgångarna stöter man på en del problem i det vardagliga arbetet. Överums spöklika ödehus skrämmer utländska investerare, samtidigt som det försvårar möjligheten att attrahera civilingenjörer till landsbygden. Dessutom menar man att företagets möjligheter att transportera varor för rimliga kostnader är avgörande för dess framtid.
Problembilden är bekant för de flesta av kommunens industriföretag och sammanfattar några av ödesfrågorna för näringslivet i Tjust. Frågan om transporter är särskilt betydelsefull och leder osökt till det replikskifte om kilometerskatt som nyligen spelats ut mellan moderata och socialdemokratiska riksdagsledamöter på VT:s opinionssidor.
Kilometerskatt – eller vägslitageavgift som ompaketeringen av det gamla förslaget kallas – innebär alltså skatt på lastbilstrafik och förespråkas av Socialdemokraterna. De motiverar skattehöjningen med att lastbilstrafiken står för över 60 procent av slitaget på landets vägar, men endast 25 procent av vägskatterna.
Genom avgiften räknar man med att ro hem fyra miljarder i ökade skatteintäkter som ska gå till att upprusta väg- och järnvägsnäten. Socialdemokraterna hävdar att åkarnas kostnader kommer att kompenseras, då bättre vägar reducerar transporttiderna.
Förslaget har fått kritik av allianspartierna som menar att det skulle drabba stora delar av näringslivet, särskilt industriföretag på landsbygden då en åkare årligen väntas få betala upp till 140 000 kronor per fordon. Det skulle fördyra såväl transport- som produktionskostnaderna för företagen, vilket skulle kunna leda till att de tvingas bort från landsbygden, eller för den delen i konkurs.
Även om landet är i behov av upprustade stambanor, är det svårt att se hur en kilometerskatt skulle gynna kommunens industriföretag. Inte minst eftersom en överlägsen majoritet av alla transporter sker på sträckor som inte kan flyttas över på räls. Hade det nu varit möjligt att flytta trafiken, ja då hade godstrafiken knappast upphört att rulla på kommunens järnvägar under fjolårshösten. Att lappande av vägarna skulle förkorta restiderna i en sådan omfattning att det skulle kompensera åkeriernas kostnader är dessutom föga troligt, för att uttrycka det milt.
Utan ett mer övertygande försvarstal framstår förslaget enbart som ett hot mot det redan känsliga näringslivet i traditionella S-fästen som Överum och Gunnebo. Därför förtjänar väljarna i bruksorterna ett svar på om kommunens socialdemokrater verkligen står bakom införandet av en kilometerskatt och därmed att de många och långa mil som kommer med att driva företag på landsbygden, även blir dyrare med en röst på vänstern.