Under föregående vecka (26/9) publicerade Socialdemokraterna i barn- och utbildningsnämnden, med Gunnar Jansson (S) i spetsen, en debattartikel om skolan och dess utmaningar. Jansson gläds åt att utbildningsresultaten i kommunen har ökat marginellt. Däremot anser han att skolan fortfarande saknar resurser och skyller det på regeringens skattesänkningar, som han menar skulle kunna läggas på satsningar inom skolan. Även om det är välkommet att kommunens annars ganska så debattskygga socialdemokrater tar till orda i skoldebatten, faller argumentationen onödigt platt.
Som en del av den blåröda majoriteten i kommunen, är Jansson medskyldig till årets sparbeting på skolan om hela 45 miljoner kronor. Förvisso ett på alla sätt och vis nödvändigt sparbeting men ändå ett faktiskt sådant. Säga vad man vill, men nog blir det lite märkligt att i ett sådant sammanhang kritisera uteblivna investeringar i skolan.
Kommunens socialdemokrater tycks vara villiga att förbise mer än så. Jansson avfyrar den hårdaste kritiken mot det femte jobbskatteavdraget. Det vill säga den inkomstskattesänkning som Socialdemokraternas ekonomipolitiske talesperson Magdalena Andersson säger sig inte vilja införa, men inte heller avskaffa, om det införs av Alliansen.
Gunnar Jansson vill istället att man slopar avdraget och går alltså i polemik med det egna partiet i frågan om hur man ska tillföra medel till skolan, vilket onekligen skapar en del förvirring.
Lika förvirrande är påståendet att regeringens budget inte skulle innehålla några nämnvärda satsningar på skolan. Under sin tid vid makten har Alliansregeringen genomfört några av de största skolreformerna i modern tid. Höstens budget är knappast något undantag och innehåller allt från satsningar på karriärstegar för skickliga lärare till stärkt svenskundervisning för nyanlända och höjd ersättning till de arbetsgivare som tar emot lärlingar, med mera. Oavsett vad man anser om reformernas eventuella effekter, blir kritiken beklämmande ihålig.
Under mandatperioden har kommunens socialdemokrater inte bara varit villiga att samarbeta med, utan också låtit sig ledas av moderater. Ansvaret för skolan är gemensamt och lokal skolkritik från kommunens socialdemokrater kommer bli svår att ta på allvar. Det är knappast något fel med en pragmatisk, samarbetsvillig och allt mer högervänlig socialdemokrati i kommunen, tvärtom. Likväl vore det smakfullt om Socialdemokraterna stod för den av kritiker kallade maktpakten och dess baksidor, som bland annat innebär att man inte kommer kunna ikläda sig den bekväma rollen som oppositionsparti under valrörelsen.
Kommuninvånarna förtjänar en skoldebatt som bygger på annat än pajkastning, som dessutom missar den regering Gunnar Jansson och hans partikamrater avser att träffa.