Det finns all anledning att flitigt debattera de tilltagande sjukskrivningarna bland landets unga kvinnor. Framför allt för att ohälsa i unga år kan slita livsglädjen från individerna det drabbar, men också för att unga kvinnor är överrepresenterade i statistiken samtidigt som sjukfallen tar arbetskraft från en arbetsmarknad som behöver alla arbetande den kan få. För att få svar på hur man bäst råder bot på trenden inbjöd SVT:s Agenda (3/11) socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) och Irene Wennemo, arbetandes som ledarskribent på vänsterorienterade Dagens Arena.
Att samhällets krav på samtidsmänniskan utgör en del av problemet är en slutsats som förenar Wennemo och Kristersson. Svenskarna etablerar sig på arbetsmarknaden senast i västvärlden, strax innan trettioårsåldern. I samband med det följande decenniets intensiva karriärbyggande kommer även familjebildning. Det ställer ofta orimliga förväntningar på landets kvinnor som ska bemästra konsten att vara lika goda familjemödrar som karriärkvinnor, vilket får dem i högre grad än andra att dundra in i den ökända väggen.Skiljelinjen mellan paneldebattörerna blir emellertid tydlig när det kommer till frågan om åtgärder. Wennemo menar att politiken måste ”våga ta stegen” att framtvinga jämställdhet i landets familjer genom att individualisera föräldraförsäkringen, som enligt henne skulle underlätta kvinnornas situation. Den moderate socialförsäkringsministern opponerar sig tacksamt nog mot förslaget. I stället menar Kristersson att man inte ska överskatta politikens förmåga att lösa hälsoproblemen och företagen själva bör i så hög grad som möjligt utarbeta förebyggande åtgärder som snabbt kan uppmärksamma symptom hos medarbetare innan de tar fyr och leder till utbrändhet.
Kristersson drar det längre strået i debatten. Hur man än ser på saken, är det knappast avsaknaden av regleringar av familjelivet som ligger bakom sjukskrivningarna – psykisk ohälsa drabbar trots allt även andra än familjebildare.
Möjligen finner man orsaken till sjukskrivningarna i att samtidsmänniskans närmast oändliga möjligheter att åstadkomma något här i världen, även innebär att förväntningarna på livet ökar drastiskt. Vi tillåter oss helt enkelt påverkas av reklampelarnas orimliga idealbilder, eller lastar dem aktivt på oss. Därför är inte utbrändhet något som kan regleras bort av detaljpillande politiker . Snarare motverkas ohälsan av människor själva. Genom att man övertygar sig om att det inte finns något egenvärde i att försöka vara bäst på precis allting, att man som kollega eller arbetsgivare är lyhörd inför sina medarbetares välmående eller att man i sin relation gemensamt kommer överens om att satsningar på karriären inte är helt förenligt med familjelivet, åtminstone inte under de första åren.
Man ska trots allt inte förakta sunt förnuft och medmänsklighet som botemedel framför politik, när det kommer till att ge landets unga kvinnor (eller människor i största allmänhet) lysande, snarare än utbrända, utsikter i arbetslivet.