Kommunens tågtrafik har på senare tid kommenterats flitigt av Västerviks-Tidningens ledarredaktion samt ett närmast oöverskådligt antal debattörer och insändarskribenter. Särskilt konstigt är det inte eftersom många tåg fortfarande ersätts med buss samtidigt som viktiga pendlarturer väntas försvinna från tidtabellerna. Lägger man därtill att den rödgröna landstingsmajoriteten nyligen annonserade en skattehöjning och att förra årets öronmärkta skattehöjning till kollektivtrafiken inte tycks ha givit något vidare resultat, har det fått såväl kommuninvånare som politiker att klia sig oförstående i huvudet.
Dels för att man undrar vad landstingsmajoriteten egentligen gör med skattepengarna, dels för att man ställer sig frågande till om majoriteten verkligen vill att norra länet ska ha någon tågtrafik, över huvud taget.
För att få svar på frågorna efterfrågade folkpartiets Sverker Thorén (FP) tidigare i höstas ett extrainsatt kommunfullmäktigemöte för att diskutera Tjustbanans framtid. Ett erbjudande som kommunmajoriteten tackade nej till, då man ansåg att frågan om pendlarturerna var för brådskande. Dessutom menade man att inte fullt så dramatiska möten mellan kommunalrådet, trafikstyrelsen och KLT skulle ha större effekt. När det dock stod klart att kommunens vädjan att rädda pendlarturerna inte skulle hörsammas ändrade sig majoriteten tvärt, varpå Thorén fick till sitt möte om tågtrafiken, om än inte något extrainsatt sådant.
Förhandskritikerna har menat att mötet mest är en fråga om teater. Det vill säga att det inte fyller någon funktion, annat än att ge trafikstyrelsen bättre samvete och kommunpolitikerna möjligheten att få utlopp för sina frustrationer – det är dock en väl cynisk inställning.
När trafikstyrelsens ordförande Ulf Nilsson (S) i måndags mötte kommunfullmäktige presenterade han sin vision för Tjustbanan. Målet är att restiden till Linköping ska vara en dryg timme, vilket i praktiken kräver elektrifiering av spåren. En minst sagt lovvärd ambition som skulle lösa kommunens infrastrukturella dilemman. Några formella förslag är det inte tal om, vilket innebär att man i första hand bör tolka visionen som vackra, men ändå faktiska, dagdrömmerier. Nilsson lovar dock att pendlarturerna återinförs om det totala resandet inte ökar med de nya tidtabellerna. Hur resandet skulle öka när Tjustbanans viktigaste pendlarlinjer försvinner är dock oklart och överlag har kommunfullmäktiges ledamöter kommenterat mötet med att man fortfarande saknar tillfredställande svar om tågtrafikens framtid.
En sak är i alla fall säker: I frågan om tågtrafiken står kommunen enad och det ska inte förminskas. Ett enat fullmäktige som kräver förbättringar av Tjustbanan visar att tågen inte bara är ett tacksamt bete för röstfiskande oppositionspolitiker eller kommunalråd, utan att engagemanget bygger på en lika uppriktig som blocköverspännande vilja att rädda kommunens infrastrukturella livlina. Det skänker en strimma av ljus till slutet av en annars ganska så beckmörk tågtunnel.