Kommunismen härskar i dag i muterade former, i länder som Kina, Nordkorea, Vietnam och Kuba. Men är död i vår del av världen. Tyvärr gäller inte detsamma förnekelse av att kommunismen är en ond ideologi i klass med nazismen.
I många år misstroddes även i Sverige vittnesbörden om terror och nöd i Sovjetunionen. För det stämde inte med den bild som odlades till vänster, om att Sovjetunionen egentligen var något gott.
Det är därför vi lär få fortsätta höra att Lenin var god men Stalin ond. Det är därför Ingvar Kamprad fick schavottera för sin ungdoms nazistsympatier medan artisten Jerry Williams kunde placera Lenin och Stalin som sina drömgäster i ett tv-program, och förra vänsterpartiledaren Gudrun Schyman kunde framföra Sången om Stalin i tv tillsammans med en flickkör.
Exemplen återges av Valter Lundell i hans studie "Den goda tanken och den onda erfarenheten. Om den kommunistiska brottshistoriens omstridda plats i den svenska historiekulturen."
Lundell har träffat kunniga ungdomar som känt till brotten i kommunismens namn men ändå velat tro att den rymde något gott. Hans intervjuer med yrkeshistoriker visar att samma kluvenhet finns även där.
Det råder, skriver Lundell, ännu två decennier efter det kalla krigets slut, en asymmetri i svensk historiekultur beträffande förhållningssätt till nazism och kommunism. Medan det sedan länge finns en samstämmighet om hur vi ska förhålla oss till nazismen, kvarstår en betydande oenighet kring hur vi ska bearbeta den kommunistiska erfarenheten. Nazismens ideologi kan sammanfattas som "Adolf Hitler - och anhängarnas strävan att tolka hans vilja". Även om tankefigurerna återfinns på andra håll är nazismen knuten till en politiskt ond person.
Och så är det också med begreppet kommunism. Denna är oupplösligt förknippad med Lenin och Stalin, med Sovjets arbetsläger och dödens fält i Kambodja. Begreppet går inte att rehabilitera.
Men var viss om att försök kommer att göras. 466 doktorander och disputerade i historia och samhällsvetenskap undertecknade våren 2008 ett upprop mot Forum för levande historia, sedan denna statliga myndighet redovisat sitt nya uppdrag att upplysa om kommunismens brott. En del ogillade nog främst att en statlig myndighet lägger historien till rätta.
Men poängen är att inget upprop tillkommit när myndigheten sysslade med det ursprungliga uppdraget, att upplysa om nazismens brott.