Tanken med det är säkert att sända positiva signaler men exemplet ligger numera åtskilliga år tillbaka i tiden. Meriterna börjar bli slitna och dessvärre finns mer aktuella skeenden som sätter Västervik på kartan. Den dåliga kommunekonomin och dess konsekvenser, till exempel.
Redan tidigt i våras blev kommunledningen tvungen att se över ekonomin och sätta in ett besparingspaket för att nå ett nollresultat 2011. Nu är det dags igen. Med lite mer än två månader kvar av året kommer det bli tufft att spara in de tio miljoner kronor som fattas för att klara av balanskravet.
Den borgerliga kommunledningen lappar och lagar för att nya tillfälligheter uppstår. I längden är detta inte trovärdigt.
Några få bilder ur vardagens Västervik som indikerar på att det inte är som det borde vara. Kraftigt eftersatt underhåll och mögel i exempelvis nämndhuset och på förskolan Arabia och med allt vad det i sin förlängning innebär för människor som arbetat och verkat i dessa lokaler.
Bilden av vackra vänliga Västervik blir inte mer aptitlig av sådana öden som det berättas om i dagens VT. Förskolan Tallen där personalen inte har tid med barnen de är satta att sköta, där det berättas om barn som inte får tillräckligt med kläder på sig när de ska ut och leka. Begrepp som flaggskepp, mönsterkommun och en skola i världsklass ligger långt borta.
Kanske invänder någon - vad har dessa bilder med kommunbudgeten att göra? Men det är just vad de har. Och när de styrande inte har läget under kontroll, kanske på grund av att det offentliga uppdraget omfattar så mycket som det gör i dag, får det tydliga konsekvenser för medborgarna. Kontinuitet har knappast varit ett ledord under senare år.
På riksnivå har finansminister Anders Borg hög trovärdighet när det gäller att se till att hålla den svenska ekonomin i god form. Dessvärre kan kommunalrådet Harald Hjalmarsson och hans vice Christin Rampeltin Molin inte stoltsera med detsamma när de berättar om Västerviks kommunekonomi för sina partikamrater i landet.
Är det inte dags att på allvar sortera ut vilka verksamheter och åtaganden som i strikt mening ingår i den kommunala kärnan? Kanske ska man dessutom anamma S-förslaget om minskat antal förvaltningar och samtidigt se över vilka egenavgifter som kan höjas. Helt klart är att kostymen inte passar de nuvarande åtagandena.
Fortsätter kommunens ekonomi att krisa lika tätt som den gjort under det här året är det fråga om väljarna ens kommer att överväga att ge den sittande majoriteten sitt förtroende en mandatperiod till.
Nästa kommunval äger inte rum förrän om tre år. Då kommer meriterna från det tidiga 00-talet och berättelser om Electroluxkrisen inte att räcka särskilt långt. Det är dags att leta fram ledarskapet och styra in kommunekonomin på en väg för kontinuitet och förutsägbarhet.