Kommitténs uppdrag är bland annat att utreda om det går att slå ihop Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Att alla frågor som rör yttrandefrihet behandlas i en lag skulle naturligtvis inte vara utan förtjänster.
Effekten av att flytta ansvaret från författarna är dock så dåligt att en särreglering i sådana fall måste till. Den skillnad i ansvarsutkrävande som finns i dag mellan periodiska och icke periodiska skrifter finns till av en anledning. Tidningen och dess utgivare skapar en egen intellektuell produkt som de sedan säljer till allmänheten. Bokförfattaren däremot skapar visserligen en produkt på samma sätt men saluför den, oftast, inte själv. Det uppdraget ligger på förlaget. Bokförlaget är praktiskt taget en säljkanal för författarnas verk.
När det uppstår dispyter kring innehållet i ett verk bör ansvaret i första hand utkrävas av den som utfört det intellektuella arbetet. Om ansvaret i stället flyttas till förläggarna kommer dessa med viss sannolikhet att dra sig för att ge ut böcker som de misstänker kan reta upp folk. Deras syfte är nämligen att tjäna pengar. Det är en typ av framtvingad självcensur som vi inte har någon glädje av.
Bertil Almqvists En Svensk Tiger från 1941 är väl själva sinnebilden för självcensur i Sverige. Under andra världskriget hade utrikesdepartementet en censor på Slottsbacken som granskade alltifrån telegram och telefonsamtal till massmedier. Det går att tycka väldigt mycket om det, men då fanns det åtminstone en väldigt reell anledning till censuren.
Vår historia är full av författare som utmanat sin samtid, och många gånger även fortsatt att provocera efter sin död. August Strindberg är nog typexemplet på en problematisk författare. Alltid provocerande och illa omtyckt av somliga. Det finns fortfarande ett behov av sådana författare, det kommer det alltid att göra. Kommer någon att vilja ge ut deras böcker när förläggaren måste ansvara för varje ord?
Vi har en lång tradition av tryck- och yttrandefrihet i det här landet. Det är någonting vi ska vara stolta över och slå vakt om. Målet bör alltid vara att främja förutsättningarna för ett fritt utbyte av åsikter, särskilt när det åsikter och tankar som inte är helt bekväma. Att uppmuntra till självcensur därför att det är praktiskt med en samlad lagstiftning kan bara beskrivas som lättja. Det duger inte.
I begynnelsen var ordet, står det i Bibeln. Låt oss se till att det finns med oss i alla dess former ända till slutet.