Bakgrunden är att 70 procent av allt Lego som säljs i svenska butiker köps till eller av pojkar. Det vill Lego ändra på. Naturligtvis är företagets drivkraft att öka vinsten, men samtidigt finns en uppenbar samhällsvinst om fler barn leker genom att bygga och skapa, och tillgodogör sig den pedagogiska nytta som kommit att symboliseras av de världsberömda plastbitarna.
Därför genomfördes den största studien företaget någonsin gjort. Under fyra år studerades och tillfrågades 3 500 flickor. Resultatet var tydligt: realism och ljusa färger. Därför blev svärd till hårsborstar, utomjordingar till gulliga hundar och drakar till helt vanliga bilar. Och Lego kan redan konstatera att de nya leksakerna säljer bra.
Det danska leksaksföretaget tillverkar helt enkelt vad flickor vill ha. Detta tycker ändå somliga är ett problem, eftersom det anses förstärka skillnaderna mellan pojkar och flickor. Skillnader i vad pojkar och flickor generellt efterfrågar anses ju vara socialt konstruerade, det vill säga onaturliga, och därför dåliga. Utan att hänvisa till vetenskaplig forskning som talar emot den saken kan man bara ställa frågan: Är det fel att ge barn möjlighet att leka på det sätt de själva vill och önskar? Är svaret nej finns ingen anledning att uppröras över Lego.
En annan fråga, som borde vara betydligt mer angelägen, är hur barnen påverkas av idémotsättningarna i dagens samhälle. Å ena sidan finns familjen hemmavid, som lever traditionellt och där mamma och pappa ger barnen olika namn, kläder och leksaker beroende på om de är just flickor eller pojkar. Barnens val, som likaså oftast är traditionella, respekteras och uppmuntras. Å andra sidan finns de ständiga budskapen i det offentliga, och allt fler nya lärare i skolan, som aktivt motarbetar skillnader mellan pojkar och flickor. Traditionella val kallas könsstereotypa och klandras. Signalerna är således helt motstridiga i de olika sammanhangen.
I en tid när den psykiska ohälsan är stor, av olika och oklara anledningar, är nog detta inte en oviktig fråga. Kanske växer dagens nyfödda upp till att bli den nya människa genusivrare hoppas på. En mer välmående människa, fri från kvävande könsroller och med fantastisk självkänsla. Eller så får vi kanske snart en ny generation tonåringar, splittrad och osäker, som mår sämre än någon annan tidigare.