Så gott som alltid gör sig det stora påmint i det lilla – inte minst i skolfrågan. Precis som i vår kommun, är stora delar av landet drabbat av en mängd skolrelaterade dilemman. Elevernas resultat är inte var de en gång vad eller borde vara. Många nyexaminerade lärare saknar tillräckliga kunskaper för sitt yrke medan de etablerade pedagogerna varken känner att de mäktar med den tunga arbetsbördan eller får lön för mödan. Det är mot denna bakgrund som regeringen tillsammans med facken, kommunerna och friskolorna, presenterar ett omfattande reformpaket om tio punkter för skolans räddning. Paketet innehåller allt från förslag som ska förbättra lärarnas arbetsklimat till lärarutbildningens kvalitet och den pedagogiska forskningen i stort.
Ett av de viktigaste förslagen är det om höjda lärarlöner. Enskilda lärarprestationer har visat sig vara en avgörande orsak till en framgångsrik skolkommun. Läraryrket är ett kall och kommer alltid innebära arbete som sträcker sig bortom formell arbetstid, därför kan det vara klokt med löner som motiverar. Dock är det även viktigt att den som gör skillnad ska kunna uppmärksammas särskilt, vilket föranlett regeringen att tillföra öronmärkta statsbidrag som ska tilldelas särskilt yrkesskickliga pedagoger.
Med det ovan sagda är frigörandet från lärarnas administrativa börda en annan reform av stor vikt. Många lärare känner att det finns allt för lite tid för lärande. Istället fastnar man i snårig byråkrati och man får ofta ta med sig arbetet hem. Det tär på arbetslusten och får konsekvenser för eleverna. För att lätta på byråkratibördan vill regeringen minska kravet på individuella utvecklingsplaner och annan administration för att på så vis frigöra tid för undervisning.
Lika viktigt som att skapa rättvisa förutsättningar för landets lärare, måste medborgare och elever vara trygga med att våra pedagoger verkligen håller måttet. Förra året antogs hela 123 studenter till lärarprogrammet med bottenbetyget 0,1 på högskoleprovet. Det är oacceptabelt eftersom den som själv saknar kunskap, knappast lär kunna lära ut något till andra. För att förbättra kvaliteten på landets lärare vill man bland annat fullfölja planerna på lärarlegitimationer, höja antagningskraven till lärarprogrammet samt införa ett lämplighetsprov för lärarstudenter, eftersom långt ifrån alla människor är lämpade för yrket.
Även om man kan känna sig något matt inför den omfattande reformivern inom skolan, kommer förslagen förhoppningsvis att råda bot på lärarnas arbetsklimat, säkerställa kvaliteten på lärarutbildningen och i förlängningen förbättra elevernas undervisning. Dock är reformer inom skolan långsamma och det tar tid innan man kan säga något om dess eventuella effekter. Den som väntar på något gott väntar kanske aldrig för länge. Frågan är bara om väljarna har tålamod nog för att invänta en långsam räddning för skolan.