I dagens utgåva av Västerviks-Tidningen möter läsaren Mats Hugosson (C). Sedan något år tillbaka är den namnkunnige centerpartisten kommunens oppositionsråd. Att vara oppositionsråd innebär att man är den främste representanten för den politiska oppositionen i en kommun – ett slags oppositionspolitikens kommunalråd. Men för att vara kommunens alternative ledare, så är det en sällsynt löst sammansatt skara han företräder.
Vid sidan om centerpartister, representerar Hugosson en opposition beståendes av allt från sverigedemokrater till radikala socialister och inte minst de borgerliga partier som en gång utgjorde den gamla kommunalliansen. I dag saknas dessutom formella samarbeten inom oppositionen, även om de borgerliga oppositionspartierna kommer med gemensamma förslag i den mån det är möjligt.
Det var långt ifrån självklart att en centerpartist skulle axla den ledande oppositionsrollen. Förvisso är centern kommunens tredje största parti, men faktum är att partiet inbjöds till alliansens med Socialdemokraterna och Moderaterna. Partiet kom dock att tacka nej till erbjudandet, vilket har sina poänger.
Centerpartiets fyra mandat hade med all sannolikhet försvunnit bland de socialdemokratiska och moderata fullmäktigegruppernas sammanlagda 42. En annan av de stora koalitionernas baksidor är att samarbetets mindre partier sällan belönas av väljarna. Det har inte minst centern fått känna på under sin tid i den borgerliga kommunalliansens då man inom loppet av några få mandatperioden halverat sin storlek.
Därför är det förståeligt varför inget av de borgerliga partierna vill bilda allianser, åtminstone inte innan valet.
Rädslan till trots, behövs en formell koalition om oppositionen ska kunna bli en seriös motkraft till majoriteten. Det kommer man inte undan och därför blir oviljan att samarbeta på det hela taget märklig. Särskilt om man betänker att de alla går till val på samma fråga – att höja kommunalskatten för att förbättra välfärden.
Ett samarbete löser dock inte alla oppositionens bekymmer. Det är förstås effektiv oppositionspolitik att etablera en bild av ett samhälle i förfall, men valet av profilfråga kommer att bli ett problem för de borgerliga oppositionspartierna.
Trots de senaste årens besparingar har kommunerna mer resurser än någonsin och det finns knappast något som talar för att högre skatt – per definition – leder till en bättre kommunal välfärd. Dessutom lär få borgerliga kärnväljare lockas av ett program som bygger på fler skattehöjningar samtidigt som man aldrig kommer kunna tävla mot vänstern om vem som kan lova mest åt allt och alla.
Även om partierna mot all förmodan skulle få tillräckligt med stöd för sin politik kommer deras ovilja att samarbeta troligen framstå som ett svaghetstecken under valrörelsen, vilket riskerar att skrämma bort många väljare.
Lyckas inte Mats Hugosson bygga kommunens oppositionspolitik på annat än skattehöjningar eller med att ena de gamla vännerna i den borgerliga kommunalliansen, har majoriteten troligen ingen nämnvärd utmanare under valrörelsen och inte heller någon anledning att söka efter andra partivänner än varandra, på måndagen 15 september.