Måndagens landsbygdsdebatt var en lokal tappning av den stora drabbning mellan Centerpartiet och Miljöpartiet som under valåret spelas ut på olika platser i landsorten. Debatten initierades av centerledaren Annie Lööf, som ett svar på Miljöpartiets mål att erövra landsbygdsfrågan från Centerpartiet.
Att beskriva de båda partierna som några slags huvudkonkurrenter är dock inte helt rättvisande. Centerpartiet har fortfarande en dominerande ställning som landsbygdsparti, åtminstone i förhållande till Miljöpartiet som har svårt att locka väljare utanför landets universitetsstäder.
Dock har centern på bara tre decennier gått från att vara regeringsledande till att stundom kippa efter andan kring riksdagsspärren. Svårigheterna med att finna en naturlig identitet som går i takt med urbaniseringen har varit påtaglig samtidigt som storstadscenterns intresse för skyskrapor i huvudstaden, snarare än centerbygdernas avfolkningsdilemman, har fått många landsbygdsväljare att blicka intresserat mot andra friare.
Hur klarade sig då partistyrelseledamoten Akko Karlsson (MP) mot riksdagsledamoten Anders Åkesson (C)? Nog blev det uppenbart varför de gröna främst skördar sina framgångar i städerna. I landsbygdens hjärtefrågor om infrastruktur, varg och strandskydd, som också kom att bli kvällens stora debattämnen, gick nämligen det mesta i stöpet för Miljöpartiet.
Miljöpartiet säger sig vilja värna företagare på landsbygden, men vill precis som Socialdemokraterna införa en kilometerskatt med förödande effekter för bruksorternas industriföretag. Särskilt märkligt blir det att man motiverar skatten med att man vill fasa ut fossilbränsleflottan till förmån för järnväg, när rälsen i de flesta fall inte kan utnyttjas av näringslivet.
De gröna vill dessutom ha en större vargstam, men samtidigt tillåta skyddsjakt. En kärnfull kompromiss kan tyckas, men till skillnad från centerns förespråkande av licensjakt innebär det att en varg mer eller mindre måste ertappas med att tugga på inhägnat boskap för att den ska få fällas, vilket skapar stor osäkerhet för landsbygdens mjölk- och köttproducenter.
Den som skulle vilja slå sig ned på landsbygden kan dessutom vara förvissad om att få bo i skogen och inte längs den natursköna kusten med Miljöpartiet vid makten. Till skillnad från Centerpartiet vill de gröna nämligen se ett restriktivt strandskydd, trots att den svenska strandlinjen är så lång att den löper dryga tio varv kring jordklotet och nuvarande regler ställer till alla byggnationsplaner för den som råkar ha ett vattendrag i närheten.
Centerpartiet kommer att få slåss om sin position som landsbygdspartiet framför andra, men ställt mot Miljöpartiet borde valet vara givet. Särskilt eftersom de grönas lösning på kommunens ödesfrågor mer framstår som en färdplan mot att förvandla landsbygden till ett människofritt naturreservat, än som en väg mot välmående glesbygdskommuner.
Nog är även det en landsbygdspolitik, men så värst många landsbygdsväljare lär den knappast locka.