Avgångne ministern för resterna av vårt försvar, Sten Tolgfors (M), och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) höll under torsdagsförmiddagen en presskonferens under vilken Tolgfors avgång meddelades. Avgången sker på Tolgfors egen begäran.
Valet att avgå just nu, mitt i skandalen kring FOI, bulvanföretag och vapenexport, som ådragit ministern skarp kritik, väcker naturligtvis många frågor. Och med tanke på hur lite presskonferensen faktiskt handlade om Saudiaffären, kan man verkligen undra om det hela inte är en manöver för att undvika att nya sanningar om affären ska smutsa ner regeringen och Moderaterna. Kanske är det som SVT:s politiske kommentator Mats Knutsson menar, en sista lojal handling gentemot statsministern.
Tolgfors drar sig tillbaka för att han inte orkar med sitt uppdrag längre, han har tappat arbetslusten och en del i det är drevet han påstår sig ha blivit utsatt för: "Mediedrev är ingenting en fyraåring förstår, men han ser hur mamma och pappa mår".
På ett personligt plan är det givetvis beklagligt att hans fyraåring ser att hans pappa inte mår bra. Men hans pappa har själv valt att tacka ja till jobbet som försvarsminister och detta arbete medför medial granskning. Medial granskning av politiker är centralt i en demokrati som Sverige. Vad man dessutom ska hålla i minne är att det inte är Tolgfors person eller familj som granskats, utan hans förehavanden på jobbet.
Och uppriktigt, har den mediala uppmärksamheten kring Saudiaffären verkligen varit omotiverad eller för sensationsinriktad? Jag upplever inte det så. Snarare har det varit en på djupet saklig granskning av ett politikområde där det mörkas och där dimridåer läggs ut alldeles för mycket och alldeles för länge.
Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson kommenterar saken klockrent på sin redaktörsblogg: "Att han vid sin avgång så hårt anspelar på känslor, privatliv och mediedrev är möjligen mänskligt. Men det saknar också all trovärdighet och framstår bara som ytterligare en del av ett taktiskt spel, styrt av dåliga rådgivare och dåligt omdöme".
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd tar tillfälligt över Sten Tolgfors ministerportfölj och naturligtvis drar spekulationerna nu igång om vem som kommer att bli Tolgfors efterträdare. Förhoppningsvis blir det någon som i grund och botten är genuint intresserad av försvaret och försvars- och säkerhetspolitiken, någon som med tydlighet kan ta avstånd från militärt samarbete mellan Sverige och obskyra diktaturer och kanske till och med någon som har förankring i det svenska försvaret. Det skulle heller inte skada om ministerportföljen, efter ett antal år av en synnerligen grå och okarismatisk tjänsteman, framöver bärs av en mer dynamisk, spännande och engagerande politikerprofil.
Så här på rak arm uppkommer ett namn som borde vara givet - Henrik Landerholm. Han har tidigare varit ordförande i försvarsutskottet, varit rektor och chef för Försvarshögskolan och har dessutom verkat som yrkesofficer. I dag är Landerholm överstelöjtnant i reserven och verkar som generaldirektör i utrikesdepartementet och som ambassadör.
Också hans syster är att betrakta som en möjlig kandidat till försvarsminister - Karin Enström - som liksom sin bror är yrkesofficer och som tidigare varit ledamot i försvarsutskottet och numera är ordförande i riksdagens utrikesutskott.
För Moderaterna har försvars- och säkerhetsfrågorna historiskt varit en hjärtefråga och en viktig fråga för moderater att hålla hög profil i. Nymoderaterna vill dessvärre distansera från mycket av som burit partiet genom åren. Nu finns chansen att återupprätta försvars- och säkerhetspolitiken som ett moderat flaggskepp.