Ledare: Kryssen spelar roll

Ett inställt statsbesök och upprörda känslor i Turkiet blev den omedelbara konsekvensen.

Västervik2010-03-16 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Riksdagen antog - mot regeringens vilja - i torsdags ett uttalande där Sverige erkänner det folkmord som 1915 utfördes på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker i det Ottomanska riket. Det hela är en mycket kvistig fråga. Turkiet står på trappan på väg mot ett EU-medlemskap och en viktig del i den processen är att landet gör upp med sitt mörka historiska förflutna och hur folkgrupper i landet behandlas i dag. Enligt riksdagens beslut ska också Sverige verka för att Turkiet erkänner detta folkmord. Statsminister Reinfeldt har beklagat riksdagens beslut, framförallt för att beslutet kan störa den process som pågår i Turkiet för försoning mellan grupperna. Den ståndpunkten har absolut relevans. Men det absolut mest centrala argumentet mot beslutet är att detta beslut inte är en fråga för Sveriges riksdag. Som Expressens ledare dagen för beslutet så riktigt uttryckte saken: "Det är inte riksdagens roll att på detta sätt bedriva utrikespolitik och värre: agera som ett slags historisk domstol."Så till omröstningen som hade kunnat sluta annorlunda. Regeringen fick smisk av en majoritet av riksdagsledamöterna. Ledamöter från borgerliga partier gick över blockgränsen. I grund och botten är det ett sundhetstecken att riksdagsledamöter röstar efter sitt eget huvud och sin egen övertygelse. Att de inte blint följer partilinjen eller kuvas under den allt för ofta använda partipiskan. Att det i detta fall gagnade motståndarsidan må vara.Däremot finns det två personer vars handlande är mer klandervärt än majoritetens. Det gäller Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin och Folkpartiets dito Fredrik Malm. För bägge herrarna gäller att de intar en hållning som går emot respektive partilinje. När det gäller den senare har han dessutom varit med och skrivit motionen som gick igenom. Men det klandervärda är inte att dessa bägge riksdagsledamöter intar en annan hållning än sitt parti, utan att de inte står för vare sig egna sina åsikter eller partiernas i omröstningen. Bägge kvittade ut sig och avstod således från att delta i beslutet. Endast två alternativ borde vara aktuella för dessa. Att antingen rösta efter sitt huvud - det vill säga emot sitt parti - eller följa partilinjen. Det skulle mycket väl gå att argumentera för bägge ståndpunkterna i ett sådant läge. Mer trovärdigt att ta ställning och ansvar än att fega ur rädda för partiledning och väljargruppers dom.Deras handlande visar tydligt att de inte skulle vara vuxna uppgiften att fylla ut Carl Bildts utrikesministerkostym. För Malm är det föga troligt att det skulle vara aktuellt, åtminstone under överskådlig tid. Men för Urban Ahlin gäller annat. Han är Socialdemokratins utrikesministerkandidat. Dessutom: marginalen i omröstningen var den minsta möjliga. Hade Ahlin inte varit utkvittad utan i kammaren och röstat efter sitt huvud och dessutom följt den linje som Socialdemokratin haft fram till kongressen i höstat - skulle Ahlins egen och regeringens linje vunnit.Utöver folkmordsfrågan handlade beslutet om personer. Vilka representanter vi väljer - inte bara vilket parti - spelar roll.