Kosta vad den kosta vill

Miljöpartiet bör omgående inbjudas till regeringen för att säkerställa en stabil riksdagsmajoritet under nästa mandatperiod, åtminstone enligt den statsvetenskaplige tungviktaren Leif Lewin. Dock finns mycket som talar för att ett sådant samarbete skulle splittra snarare än stärka Alliansen.

Västervik2013-06-14 00:01
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Det är alltså Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala Universitet, som levererar utspelet i onsdagens Dagens Nyheter. Lewin menar att det är mycket oklart vilken regering vi får efter nästa års val. Dock lär den bli svag vilket leder till en instabilitet som enbart gynnar Sverigedemokraterna. Därför föreslår Lewin att Alliansen bör välkomna Miljöpartiet till samarbetet och därmed regeringen. Det skulle säkerställa en stabil riksdagsmajoritet samtidigt som Socialdemokraterna skulle förlora valet på regeringsfrågan.

Det är förvisso sant att den gröna partiledningen visat vilja att ta några välkomna steg åt höger. På så vis skulle man få göra bokslut med partiets barfotade vänsterradikaler vilka förespråkar allt från förkortad arbetstid till förbud mot vinster i välfärden. Dock blev vårens partikongress en triumf för vänstern och partiledningen fick bland annat dra tillbaka sitt stöd för regeringens halverade arbetsgivaravgifter för unga. Mot denna bakgrund menar språkröret Åsa Romson (MP) att ett samarbete med regeringen blir mycket svårt.

Det är en sanning med modifikation eftersom partiet den senaste tiden gjort upp med regeringen i allt från frågor om migration till friskolor. Det finns alltså möjligheter för partierna att samarbeta, frågan är bara till vilken kostnad.

Miljöpartiet är väl medvetet om sin gynnsamma position i rikspolitiken. Det innebär att den som bestämmer sig för att samarbeta med de gröna, står inför dyra eftergifter. Särskilt dyrt skulle det bli för regeringen i miljöfrågor, inte minst när det gäller kärnkraften. Lewin menar att man i bästa fall kan göra upp om ett moratorium, det vill säga ett långsamt avvecklande av svensk kärnkraft. Ett sådant avtal skulle emellertid bryta regeringens befintliga energiöverenskommelse. Dessutom skulle vi snart finna oss i samma situation som Tyskland. Där har man efter införandet av sitt kärnkraftsmoratorium tvingats återgå till kolkraft och för svensk del lär det med all sannolikhet handla om rysk gas, en tanke som inte bara får kärnkraftsivrare att rysa.

Om inte den sortens eftergifter skrämmer i väg tillräckligt många väljare kan man givetvis ställa sig frågan vad regeringens gröna röst anser om saken. Miljöpartiet och Centerpartiet har en diametralt skild syn på miljöpolitiken. Dock skulle regeringen tvingas ge den nye bundsförvanten inflytande över miljö- och klimatpolitiken, vilket innebär att den redan krisdrabbade centern skulle förlora stora delar av sitt existensberättigande. Därmed skulle centern ha få anledningar att stanna kvar i samarbetet, varpå den stabila majoriteten skulle vara upplöst.

Lewin har med all sannolikhet rätt i att man får en stabil majoritet om man inbjuder Miljöpartiet till regeringen, såvida man förutsätter att det inte påverkar politiken eller relationerna partierna emellan. Dock skulle samarbetet innebära en helt annan politik och för landets alliansväljare, får inte makten kosta vad den kosta vill.

Läs mer om