Resultatet kommer garanterat att användas i den lokala debatten och räfst och rättarting hållas. Varför får inte vi vård i tid när andra landsting kan leverera? - Är en fråga som kommer att ställas.
En positiv nyhet med kömiljarden är att man nu premierar de som lyckas. Det innebär att incitamentet, drivkraften, för lokalpolitikerna är att leverera vård. Då får de mer pengar samtidigt som medborgarna får vård.
Tidigare har det alltid varit tvärtom, lite som i Joseph Hellers bok Moment 22. I den blev karaktären Major Major Majors familj rik på statsstöd för att inte odla alfalfa-groddar. För att bli av med köerna har staten förut betalat om och om igen till landstingspolitiker som lika ofta misslyckats. Då blev köpengarna snarare en subvention av dåligt genomförd verksamhet. Så långt kan socialminister Göran Hägglund sätta en fjäder i hatten, det är han som sett till att vända pengaströmmarna rätt.
Samtidigt blottar fördelningen en dold problemstruktur. De landsting som kommer bäst ut har det gemensamt att de inte driver de universitetssjukhus som levererar den mest högspecialiserade sjukvården i landet - till patienter från alla landsting. Det bästa av landstingen med universitetssjukhus, Västerbotten, kommer på plats nio av de 21, det sämsta, Stockholm, näst sist.
Det kan naturligtvis slumpa sig så att just de sju landstingen är illa skötta, men det är knappast hela sanningen. Snarare finns det kanske ett större strukturellt problem i botten. Det är dock svårt för utomstående att säkert veta var problemet sitter. Är det köp och sälj-systemen mellan landstingen? Är det kombinationen av att man skall vara både forskningsledande och patienttillvänd som inte går ihop? Eller att egna invånares vård inte garanteras i kontrakt, till skillnad från köparlänen, eller ytterligare något annat?
Detta område behöver en egen översyn, om inte annat för att det är patienterna i de landstingen och regionerna som blir lidande när ledningarna inte lyckas leverera vård till den egna befolkningen lika bra som man gör i övriga landsting. Boende i exempelvis Östergötlands och Uppsala län eller Västra Götalandsregionen borde ha samma strukturella möjligheter att få bra vård i tid som alla andra.
Detta strukturella problem med den högspecialiserade vården behöver socialministern också titta förutsättningslöst på. Fungerar inte de tunga sjukvårdsproducerande landstingen och regionerna riskerar alla medborgare att stå som förlorare i längden. Alldeles oavsett om man just nu kan jubla över att kömiljarden kortat vårdköerna.