Koggens kaptener

Den som släpper en näve finkornig sand och låter fångas av vinden, lär får svar på åt vilket håll det blåser. På samma vis kan den som ser tillbaka på årets största näringslivshändelser, utröna vilka som är framtidens företag i Tjust.

Västervik2013-12-30 19:41
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Näringsåret 2013 kan med all sannolikhet sammanfattas i tre stora händelser: Gotlandstrafiken, Slottsholmen och det tragiska ödet för Akzo Nobel i Gamleby. Även om en passagerarfärja, en hotellverksamhet och en färgfabrik framstår som ganska så väsensskilda saker, lyckas de tillsammans säga något om framtiden för näringslivet i Tjust. Nämligen att besöksnäringen lyckas attrahera kapitalstarka investerare till Västervik, medan landsbygdens industriföretag får det allt svårare och blir lätt offer när internationella industrikoncerner tvingas till varsel och rationaliseringar.

Det följer helt med samhällsutvecklingen i övrigt. Redan 2012 utgjorde turismens exportvärde 106, 5 miljarder kronor, vilket är 85 procent mer än den sammanlagda järn- och stålexporten och hela tre gånger mer än den svenska personbilsexporten. Det svenska näringslandskapet befinner sig i odiskutabel förändring och en utveckling där turismen sysselsätter allt fler, torde onekligen gynna Oskustens Pärla.

Emellertid vore det dumt att dödförklara industrierna i Tjust. Fortfarande arbetar drygt 20 procent av kommunbefolkningen inom industrin. Dessutom utgör industriföretagen en fjärdedel av landets totala BNP. Alltså riskerar man att göra om 1900-talets misstag – där många brukssamhällen förlitat sig helt på en enskild arbetsgivare – om man helt vänder industrin ryggen till förmån för besöksnäringen. Turismen är, trots allt, såväl trend- som konjunkturkänslig och inom loppet av ett par säsonger kan en utpräglad besöksnäringsbygd gå från blomstrande till vissnande, om omfånget på turisternas plånböcker minskar eller den allmänna smaken för semesterfirande förändras.

Därför är det fullt naturligt att även fortsättningsvis betrakta kommunen som såväl en industri- som besöksnäringsbygd, även om turismen vinner allt mer mark. Kommunkoggen har i den meningen två master vars segel måste vårdas om man tryggt ska kunna segla in i välståndets hamn, om ni ursäktar metaforen. Industriföretagen må ha mycket emot sig när det kommer till infrastruktur och möjligheterna att få tag på kvalificerad arbetskraft, men deras problem är inte olösbara.

De kommunpartier som kan ta vara på den växande besöksnäringen samtidigt som man erbjuder en övertygande lösning på industrins bekymmer, är troligen de som kommer konkurrera om att bli koggens kaptener under flervalåret 2014.