Natten mellan söndagen och måndagen firade tusentals människor i Tripoli - 42 år av diktatur under Muammar Gaddafi är snart över. Men i går eftermiddag hade Gaddafi ännu inte givit upp, även om större delarna av huvudstaden Tripoli var under rebelltruppernas kontroll.
Det som sker är givetvis oerhört positivt, ytterligare en av världens diktatorer håller på att förlora greppet om sitt land och folk. Övergången från demokrati till diktatur är ingen enkel process. De som firar Gaddafiregimens fall och de som håller på att kasta diktatorn på historiens skräphög är eniga om en sak - att landet ska styras av någon annan än Gaddafi. Däremot råder oenighet kring vad som ska komma i stället. Alexander Atarodi, Mellanösternexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut, kommenterade saken i Dagens Eko i går och han menade att det kommer att bli tufft att samla oppositionen till att komma överens om en ny konstitution och lagar.
Nej det är inte lätt, men samtidigt inte omöjligt. Ingen visste vid murens fall hur det tio och tjugo år senare skulle se ut i Öst- och Centraleuropa. Det kunde mycket väl sett helt annorlunda ut.
Det är ett känsligt läge för Libyen nu och därför gäller det för omvärlden - enskilda stater och internationella organisationer - att finnas till hands och göra en aktiv insats för att stärka de demokratiskt sinnade krafterna i Libyen. Inget är på förhand givet. Lika väl som det kan bli ett demokratiskt styre i Tripoli, kan det bli en ny diktator i andra än Gaddafis kläder.
Oavsett var i världen demokratiska frön börjar gro måste de ständigt få ny näring för att växa. Så snart friheten och demokratin är vunnen, måste den vinnas på nytt - varje dag.