KOMMUNEN
Det var inte så få ögonbryn som höjdes när det socialdemokratiska framtidsnamnet Dan Nilsson på måndagskvällen utsågs till kommunfullmäktiges nye ordförande. Förvisso har Nilsson tidigare nominerats till posten men i förra veckan meddelade han sitt avsked från politiken. I Västerviks-Tidningen förklarade Nilsson att han ville bli entledigad från sina politiska uppdrag. Något som motiverades av ekonomiska trångmål och en i övrigt ansträngande tid hemmavid. Det är förstås glädjande att Nilsson tycks ha återfunnit kraft och att kommunen fått ett ungt namn vid fullmäktiges roder. Samtidigt lämnar denna återkomst västervikarna med en del oklarheter som fötjänar att redas ut. Om det nu är så att Nilsson avsagt sig sina uppdrag i bland annat kommunstyrelsen med motiveringen att det tärt på privatlivet, är det då skäligt att ta posten i kommunfullmäktige för mindre krävande? Och även om Nilsson får stöd av sitt parti, är det tillräckligt för en människa som bara för en vecka sedan ville lägga politiken på hyllan? Alla sympatier till den som har det kämpigt, men det är inte en fråga om privata angelägenheter när det handlar om en av kommunpolitikens främsta. Då är det en fråga för allmänheten och denna måste kunna försäkra sig om att kommunen leds av representanter som verkligen orkar med sina uppgifter. Därför vore det klokt av kommunfullmäktiges nye ordförande att bringa klarhet i dessa oklarheter.