Ledare: Kika bortom manifesten

Kanske var gårdagen en ödesdag för det rödgröna samarbetet när den så kallade regeringsplattformen presenterades.

Västervik2010-09-01 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Med historiskt låga opinionssiffror för Socialdemokraterna och med de rödgröna ungefär fem procentenheter efter Alliansen i mätningarna har oppositionen mycket kvar att bevisa för väljarkåren om den ska tänkas låta Lars Ohly, Mona Sahlin och miljöpartisterna ta plats i Rosenbad om ett par veckor. Förloraren när det gäller de ekonomiska ramarna för vänsterkartellens plattform är utan tvekan Vänsterpartiet och Lars Ohly. Åtskilliga borgerliga profilfrågor har accepteras - inte minst jobbskatteavdragen. Dessutom försvarar nu Ohly det höjda överskottsmålet, vilket är att förvånas över. Här går han miste om att populistiskt kunna pytsa ut ett antal miljarder i olika satsningar. Men han vill nå Rosenbad och då är kompromisserna uppenbarligen viktigare än den tidigare så glödande socialismen. Men Ohly har annat att mysa över. Det finns höjda skatter med i förslaget och många av satsningarna går till höjningar av allehanda bidrag och inte minst till sänkt maxtaxa i barnomsorgen. Säkert smakfullt valfläsk för somliga och kanske är det maxtaxan som lyfter S efter en lång tids kräftgång. Tvivlen är dock många. För om väljaren fäster blicken på arbetsmarknadspolitik och jobbpolitik ser denne ganska tydligt att de rödgrönas tro på ett öppnare och mer flexibelt arbetsliv är lika med noll. Det är med hårdare lagstiftning, tvång och förbud som jobben räddas och skapas, verkar de rödgröna tro. Således: generösa satsningar och fagra löften till offentlig sektor och till människor med bidrag men piska och koppel på näringslivet. Jobb- och tillväxtalstrande? Knappast. De borgerliga måste påtala sambandet jobb - tillväxt - välfärd varje dag i valrörelsens spurt. Till regeringsplattformen knyts också överenskommelser som tidigare ingåtts och vårens budgetmotion. Ett positivt besked sedan tidigare är förslaget om sänkt restaurangmoms. Inom utrikespolitiken fick vi klara besked för ett par dagar sedan då Västerpartiet trist nog gått segrande ur diskussionerna om Sveriges engagemang i Afghanistan. Och när det gäller energipolitiken, för att nämna ytterligare en tidigare deklarerad ståndpunkt, är den rödgröna intentionen tydlig - avveckling av svensk kärnkraft. Men visst finns det fortfarande frågetecken om en hel del. Bland annat återstår ännu beskedet om vad en skatt på förmögna kommer att innebära - och vilka dessa så kallat förmögna kan tänkas vara. Inom familjepolitiken trodde många politiska bedömare att de rödgröna skulle nå en överenskommelse kring föräldraförsäkringen. Alla tre partierna vill nämligen ändra på dagens och kvotera ännu mer. Den väntade kompromissen uteblev. Troligen har S-strategerna på Sveavägen insett att en mer styrd föräldraförsäkring direkt skulle leda till väljartapp. Det är inget de rödgröna i allmänhet eller Socialdemokraterna i synnerhet skulle vara betjänta av. Däremot skulle Sveriges familjer - och blivande familjer - med största sannolikhet vilja ha ett besked. Vinns Rosenbad, kanske beskedet kommer. Vem vet? Men då är det för sent. När valet ska göras - vilket är möjligt redan i dag, då förtidströstningen startar - är det ingen tokig idé att också begrunda vilket tankegods som finns bakom plattformarna, manifesten och miljarderna. Politik handlar om mer än konkreta löften i valrörelsens slutspurt.