Hade Guttenberg fått avgå om han vore svensk politiker? Det går naturligtvis aldrig att få veta. Men det är flera svenska politiker som kommits på med att överdriva sina akademiska meriter, utan att för den skull ha tvingats avgå. Kanske skulle Guttenberg ha klarat sig om han gjort karriär här i stället för i Tyskland.
I Sverige tycks akademiska meriter inte ha någon större tyngd som kvalifikation för politiska uppdrag.
Sven-Otto Littorin tvingades som bekant bort från sin ministerpost sedan Aftonbladet beskyllt honom för att ha köpt sex för pengar. Vad som är mindre känt är att Littorin tidigare avslöjats med att ha en plojexamen från det hårt kritiserade Fairfax university i USA inskrivet i sitt CV.
I ett annat land hade det kanske väckt ramaskri. Men i Sverige räckte det med att Littorin tog bort posten ur sin meritförteckning, och därmed var frågan ur världen. I själva verket borde kanske Littorins partikamrater dragit öronen åt sig. Vem skriver in en fejkad examen i sitt CV?
Om Göran Persson finns en liknande berättelse. När han skulle bli statsminister nagelfors hans meriter av journalistkåren. En påstådd kandidatexamen hamnade under luppen, men när statsministern konfronterades av journalister som trodde sig ha ett scoop, lär Persson skrockande ha svarat att han minsann hade bra kontakt med sin handledare vid högskolan, och om han bara lämnade in sin B-uppsats skulle han ha sin examen. Till saken hör att det inte räcker med en B-uppsats för att ta ut kandidatexamen. Man måste också ha skrivit en C-uppsats.
Om historien är sann visar det att Göran Persson inte lade särskilt stor vikt vid det akademiska. Det må vara en acceptabel ståndpunkt. Men akademiföraktet torde ha gått lite väl långt när man tycker att det är okej att skriva in en examen man inte har.
Den numer bortgångne professorn i statsvetenskap vid Lunds universitet, Nils Stjernquist, sammanfattade en gång utvecklingen inom Socialdemokraterna. "Förr kom företrädarna från enkla familjer, men hade fina utbildningar. Nu kommer de från fina familjer, men har enkla utbildningar". Kanske finns den utvecklingen i de flesta partier och i de flesta länder.
Om huruvida akademisk bakgrund är avgörande eller inte för ministerposter kan man diskutera. Det viktigaste är nog att de som kommer till politiken har med sig användbara erfarenheter utifrån. Om dessa kommer från förvärvsarbete, affärsliv, akademierna eller något annat samhällsområde spelar mindre roll. Sedan ska man förstås inte ljuga för väljarna. I Sverige har vi överlag varit lite väl överseende då vi kommit på våra politiker med att göra just det. Tänk bara på Ohly och hans glädje-sms från Berlinmurens fall - fem år innan det första sms:et i världen skickades!