Någon särskilt stor överraskning var inte gårdagens tillkännagivande. I förhandsdiskussionerna har såväl Enströms namn nämnts som hennes bror, Henrik Landerholm och den moderata riksdagskvinnan Cecilia Widegren. För de som anser att könsfördelningen i länders regeringar är ett positivt och viktigt mått på jämställdhet, finns det skäl att glädjas. Sveriges regering består numera av 13 kvinnor och 11 män. Det torde innebära något internationellt rekord.
Med sin profil som tjänstledig yrkesofficer och mångårig och erfaren försvarspolitiker kommer Enström per automatik att få en större trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiken än vad hennes företrädare Sten Tolgfors hade. Detta är i sig ett glädjande faktum för vänner av den svenska försvarsmakten.
För den som däremot hoppas på höjda försvarsanslag lär inte utnämningen av en ny minister innebära någon förändring. Försvarspolitiskt kommer regeringen fortsätta på den inslagna vägen.
I Enström får Sverige inte någon stridbar försvarsminister, av den förrförre försvarsministern Mikael Odenbergs kaliber, inte heller lär Enström framstå som en passionerad opinionsbildare. Med andra ord blir den nya ministern troligen en lojal och ganska försiktig general i ämbetet. Precis som statsminsiter Fredrik Reinfeldt önskar.
Vid presskonferensen i regeringshögkvarteret Rosenbad i går inledde statsministern med att nämna ministerns roll för att upprätthålla insatsförsvaret här hemma och i världen. Därefter fokuserade statsministern nästan lyriskt på den roll Enström kommer att ha då det gäller att hålla försvaret i strikta ekonomiska tyglar.
Fokus på de tilldelade anslagen och försvarsbeslutet 2014 blir Enströms huvudsysslor i sin nya roll. Och så får hon givetvis också ta över Tolgfors Saudi-skandal.
Den första Saudi-relaterade frågan fick hon vid presskonferensen och gällde hur hon ser på vapenexport till diktaturer. Något klart svar på den frågan gavs beklagligt nog inte.