I går presenterade VT statistik över HIV-smittade i Sverige och det är ingen munter läsning. 1989 smittades totalt 306 personer, tio år senare 211 och förra året 486 personer. Anledningarna till ökningen skiftar säkerligen. Men det är troligt att de slutsatser som många drog av 80-talets hiv-epidemi inte är lika självklara längre.
De allt mer effektiva bromsmedicinerna leder till att hiv-viruset avdramatiseras. Förr var hiv lika med aids och död - så behöver det nödvändigtvis inte vara i dag. I dagens Sverige kan man leva ett tämligen normalt liv med hiv om viruset upptäcks i tid. Det positiva med bromsmedicinerna för dock med sig en negativ sida av saken - att smittofaran kan nonchaleras. Den ungdomliga tron på den egna odödligheten finns hos många långt upp i åldrarna
Det är inte Sverige eller västvärlden som är värst drabbat av hiv och aids. Det är i Afrika som miljontals människor bär på viruset och det är där som livet i många byar präglas av hiv och aids, varje minut, varje timme, varje dag året om. Möjligheterna till vård och goda bromsmediciner måste förbättras också där. Om det är många överens och det görs en hel del. Men är det tillräckligt? Knappast.
Måhända kan det tyckas futtigt för somliga, men för kampen mot hiv och för många katoliker var det betydelsefullt då Vatikanens tidning, L’Osservatore Romano, publicerade ett utdrag ur den kommande intervjuboken med påven Benedictus XVI, i vilken han ger uttryck för en något friare syn på kondomanvändning. "I vissa fall, där syftet är att minska risken för infektion, kan det trots allt vara ett första steg mot en annan, mer mänsklig sexualitet", sa påven i intervjun.
Givetvis har påven inte kommit ut som någon sexliberal på äldre dar, utan varnar för kondomutdelning som en icke avgörande lösning på problemet. Det är säkert helt sant att det inte är den enda lösningen, men det tidigare fördömandet hjälpte verkligen inte till att minska hiv-spridningen - tvärt om, utan det hade färre människor blivit smittade.
Vid sidan av kondomer och bromsmediciner så är det synliggörandet av människor som drabbats, som riskerar att drabbas och som varje dag kämpar mot viruset - både som vårdare, anhöriga och på andra vis - som är det absolut viktigaste i kampen mot detta grymma virus.
Det är så fler inser vikten av att hiv-testa sig, det är så fler förstår vad det innebär att bära viruset och det är så skamstämpeln, som trist nog fortfarande är i bruk på många håll, kan kastas på det förgångnas soptipp.