Anna Kempner, ordförande på Livsklubben på Cloetta i Linköping säger till LO-Tidningen att det inte är praxis att strejka i december. "Det är inget man säger öppet, men båda parter vet om."
Så en sund kärna av traditionell samförståndsanda, modell Saltsjöbaden och 90-talets industriavtal, verkar finnas där, när svensk arbetsmarknad i sin helhet och lönebildningen i synnerhet utsätts för globaliseringens förändringstryck.
Det är något stort som sker. I en artikel i Arbetsförmedlingens tidning Arbetsmarknaden berättar forskare om chanserna för dem som befinner sig längst ned och längst upp i löneligan, exemplifierat med bärplockare och dataspecialister. Här finns och kommer att finnas en stor efterfrågan på arbetskraft, att sökas i Sverige och utomlands. Mera problematiskt är det för den stora grupp i mellanläget, de som förkroppsligar Industrisverige. Det handlar om kunniga människor med rik erfarenhet av arbetslivet - men vars kompetens plötsligt kan te sig överflödig, efter beslut i ett styrelserum.
Lönekostnaderna är uppenbart en faktor vid ett sådant beslut. Återhållsamhet i lönekraven är därför ett intresse för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Men parterna står långt ifrån varandra. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger att han aldrig varit med om ett liknande avstånd. Anledningen är att parterna befinner sig i olika tidsfaser.
Facket aviserade tidigt att nu var det dags för kompensation för den återhållsamhet man ålade sig 2008-2009, när industrin störtdök i finanskrisen. Facket kunde hänvisa till de goda tider som återkom oväntat snabbt när många länder öppnade plånboken. Och för Sveriges del målade regeringen läget i ljusa färger inför valet i fjol.
Men sedan början av året har de mörka moln som hela tiden vilat vid synranden brett ut sig. Och den verkligheten tar arbetsgivarna fasta på. Nu försvagas exporten. Höga lönekrav hotar jobben. Med redan hög arbetslöshet, bland unga och utlandsfödda, vore det ansvarslöst att undergräva de jobb som finns, heter det.
Parternas beskrivning av verkligheten krockar. Även om alltså parterna vilar som lammen bland lejonen till jul lär det därefter hetta till. Om nu inte dystra prognoser, som den från OECD den 28 november, stärker samförståndsviljan.
Vi känner igen grunddragen i den här processen från förr. Medan så mycket annat förändras, inklusive den politiska bakgrunden.
Såsom att Sverige har en borgerlig regering som den naturligaste sak i världen, därtill statsfinanser i god ordning, medan Socialdemokraternas uppförande borde få LO-facket att begära skilsmässa.