Aftonbladet publicerade i går en Sifo-mätning om väljarkårens förtroende för partiledarna. Hela 67 procent av väljarkåren uppgav att de har ett stort eller mycket stort förtroende för moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. Motsvarande siffra för Juholt är 16 procent, vilket i stort sett är en halvering sedan förra mätningen i juni, då 29 procent hade stort eller mycket stort förtroende för honom. Endast SD-ledaren Jimmie Åkesson har sämre förtroendesiffror än Juholt - 10 procent säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för Åkesson.
För de andra partiledarna och språkrören ser siffrorna ut som följer: Gustav Fridolin (MP) 43 procent, Jan Björklund (FP) 37 procent, Göran Hägglund (KD) 34 procent, Åsa Romson (MP) 31 procent, Annie Lööf (C) 30 procent och Lars Ohly (V) 22 procent.
Göran Hägglunds ökande stöd, med åtta procentenheter i denna mätning, kan kanske ge honom lite mer vind i seglen inför partiets riksting i slutet av januari där han utmanas om ledarskapet. Statsminister Fredrik Reinfeldt klarade sig mycket bra i mätningen, vars förtroendesiffror i mätningen ökade med sju procentenheter. Och Miljöpartiets hyfsat nyvalda språkrör ökade också sitt förtroende rejält under mätperioden - Fridolin med hela tio procentenheter och Romson med åtta.
När Socialdemokraterna gick in i 2011 trodde nog de flesta, både socialdemokrater och andra, att S skulle repa sig efter Mona Sahlins katastrofval. Med ny partiledare och ny kurs skulle krisen bytas mot framgång. Så blev det inte. I stället slår partiet rekord efter rekord i dåliga opinionssiffror och väljarnas förtroende för partiledaren är i botten.
"Han måste komma ut med politiken, han måste jobba hårdare och prata mer politik. Det måste vi andra också. Men det tar tid att bygga upp förtroende igen, det finns inga trollspölösningar på det här", sa partisekreteraren Carin Jämtin i en intervju i Aftonbladet igår.
Givetvis är det så som hon säger - de måste jobba hårdare. Men citatet inrymmer också en viktig förnekelse. Nämligen den, som ofta skymtar mellan raderna, att förtroenderaset enbart handlar om Juholt och hyresskandalen. Det är riktigt att den är en del av saken, att den avslöjat en del om personen Håkan Juholt och om hur han hanterar en kris. Men krisen i S är också en politisk kris där väljarna får varierande politiska besked beroende på vem som uttalar sig och beroende på vilken dag de svarar. Politiskt spretar det rejält.
När Jämtin säger att Juholt måste komma ut med politiken, är den stora frågan - vilken politik?