Du ska inte tro att du är något, i synnerhet om du är duktig i skolan. Det är inte häftigt att vara plugghäst. Kanske är det att ställa saken på sin spets, men det finns skäl till att göra det. Samtidigt som vi lever i ett av världens mest utvecklade länder, där tillgången till böcker, internet och andra medier är stor och där välfärdsstaten har tagit över mycket av det som tidigare var människors eget ansvar, haltar resultaten i svensk skola betänkligt. Attityderna till bildning och kunskap är bovar i dramat. Skolan har under alltför många år inspirerats av 68-generationens sunkiga ideal - regelverk och lagar har formats utifrån dem. Och attityderna till bildning och kunskap har genom årtiondena krackelerat.
Sedan 2006 har svensk utbildningspolitik börjat ändra riktning, och det inte minst tack vare Jan Björklunds krig mot flummet. De reformer som den borgerliga regeringen genomfört drar alla åt ett och samma viktiga håll - att förstärka utbildningar, att fokusera på kunskap i skolan, strama upp betygen och att därigenom också upprätta den klassiska bildningstraditionen. Det är, minst sagt, på tiden att det händer.
Men visst kommer det att ta tid innan den nya skolan har satt sig, innan elever gått igenom hela grund- och gymnasieskolan av det nya snittet. Förändringen var nödvändig och förändringen tar tid.
Vad som är viktigt att fokusera är de attityder som finns kring kunskap och bildning. I söndagens Svenska Dagbladet skrev historieprofessorn Dick Harrison och författarinnan Katarina Harrison Lindbergh en mycket tankeväckande debattartikel om kunskapssyn, synen på den svenska skolan, på lärarutbildningen och på läraryrket. De sätter fingret på något mycket centralt:
"Allt hänger ihop: lönenivån, de uteblivna studenterna, den svåra arbetsmiljön, den beryktade betygsinflationen, den långtgående benägenheten att ge elever ledigt under terminstid, den sjunkande kunskapsnivån och annat beklämmande som vi förknippar med den svenska skolan. Den bakomliggande orsaken är att alltför många avskyr kunskap, tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig."
Jobbig, snobbig eller onödig. Dessa sista tre ord är talande för just de attityder som finns runtomkring oss - det är jantelagens nedtryckande normer och föraktet för bildning som tillsammans har givit oss det klimat som skapat problemen i svensk skola. Varför ska man kunna mer än vad kursplanen kräver - svaren finns ju ändå på Google?
I en tid då bildningsförbunden och folkrörelserna förde en annan och betydligt mer livaktig tillvaro än nu, i en tid då Sverige var långt mycket fattigare än i dag, fanns strävan att nå en bättre levnadsstandard och ett bättre jobb genom bildningen. I dag när möjligheten till förkovran, bildning och utbildningar ges till alla på ett mer genomgripande vis, verkar kunskap och bildning inte vara lika eftersträvansvärt.
Kan det vara så att bekvämligheten och Jante är i maskopi med varandra?
Helt klart är i varje fall att synen på kunskap och bildning måste förändras för att Sverige ska kunna vara konkurrenskraftigt, såväl ekonomiskt som intellektuellt.