Hade händelsen fått samma uppmärksamhet om det var fem elever på en förortsskola som misshandlade en kamrat? Nej, troligen inte. Våld mellan gymnasieungdomar är i dag vanligt. I de flesta fall vållar det inga rubriker.
Internatskolor lockar fantasin. Det är sociala miljöer vi känner från Jan Guillous bok Ondskan, eller varför inte från böckerna om Harry Potter. Vi förväntar oss intriger, konflikter och kamratuppfostran. Och få ting gör människan så nöjd som att hennes fördomar besannas.
Samtidigt finns förstås det gamla svenska herrehatet i botten. Titta på överklassen! De är minsann inte bättre än en annan.
Men att våld förekommer bland alla sociala grupper borde inte överraska. I Sverige hade vi visserligen länge en föreställning om att barn som slog hade det svårt hemma. Men i dag vet vi mer om mobbningens mekanismer.
Sveriges främste expert på mobbning är professor Dan Olweus. Han menar att den vanligaste missuppfattningen om mobbning är att det skulle handla om konflikter. I stället bör det ses som övergrepp. Mobbare är inga offer, utan endast mindre empatiska och mer våldsbenägna än andra människor. Att delta i mobbningen ger dem nytta och nöje. Senare i livet kommer mobbarna vara överrepresenterade som kriminella. Offren som arbetslösa och deprimerade.
Olweus uppfattning har stöd i flera stora undersökningar från andra länder. När man till exempel utredde bakgrunden till ett stort antal fall av skolmisshandel i Spanien fann man att det oftast handlade om barn som försökte stiga i den sociala hierarkin bland eleverna. Mobbningen var i sammanhanget ett verktyg. Offret valdes lite på måfå, men var ofta en person som uppvisade känslighet och som var socialt och fysiskt svagare.
45 000 skolbarn i Sverige upplever varje år mobbning eller trakasserier.
Våldet mellan ungdomar har dessutom ökat i Sverige under senare år. Visserligen inte om man frågar Brå, som menar att ökningen av beror på att fler anmäler. Men frågar man sjukvården får man ett annat svar. När SVT gjorde en undersökning 2007 bland landets akutmottagningar, hade dessa i snitt upplevt en ökning med 25 procent av antalet ungdomar som sökte vård på grund av våld.
Precis som i fallet med Sigtuna handlar det ofta om våld som sker på kvällstid, men som har sin upprinnelse i skolans sociala miljö.
Vi får inte luras att se våldet på överklasskolorna som något exotiskt. Det är snarare något vardagligt. Erfarenheten av att själv misshandlas eller bevittna misshandel delas av tusentals elever. Frågan är vad det här kommer att betyda för vårt samhälle på sikt.