Integritet före brottsbekämpning

EU beslutade 2006 att alla medlemsländer skulle ta fram regler som tvingade internet- och mobiloperatörer att spara information om vem som talat med vem. Syftet är att hindra modern teknik från att bli en fristad för en växande organiserad brottslighet.

Foto: Sofia Müller/SCANPIX

Foto: Sofia Müller/SCANPIX

Foto: Sofia Müller/SCANPIX

Västervik2010-11-16 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Den svenska utredningen har dragit ut på tiden. Länge fruktade man en svår debatt av det slag som uppstod kring FRA-lagen. Även EU:s direktiv om datalagring har anklagats för att leda till ett övervakningssamhälle. Vad kritikerna glömde var att övervakningen de facto redan existerade. Användare av modern kommunikation lämnar i regel elektroniska spår efter sig. EU-direktivet finns både för att polisen ska ha tid att utreda brott, och för att privatpersoner ska ha ett grundläggande skydd mot att dokumenteras. I rättsstater måste det finnas regler om vem som får tillgång till vad och hur länge informationen ska sparas. Medlemsländerna har frihet att inom vissa ramar själva utforma sina regler. Det viktiga är att det inte råder någon djungelns lag. Svenska regeringen har nu kommit med sitt förslag. Det intressanta är att regeringen tar hårdare på integritetsfrågan än vad utredningen gjorde. Den senare föreslog att information skulle få lagras i ett år. Regeringen väljer i stället att välja den tidsrymd som EU anger som den lägsta godtagbara, sex månader. Den korta tiden som operatörer får spara information kommer att uppröra polisen. Sex månader är ofta inte tillräckligt när det gäller den typ av omfattande utredningar som behövs mot organiserad brottslighet. Ett annat exempel där regeringen gick emot utredningen var i frågan om hur datalagringen skulle regleras. Utredningen tyckte att det räckte med förordningar, det vill säga normer som snabbt kan ändras av en regering. Den nu sittande regeringen tyckte emellertid att frågeställningarna är så känsliga att de måste regleras i lag som beslutas av riksdagen. Tanken är mycket god eftersom det stärker den demokratiska insynen. En vanlig missuppfattning om datalagringsdirektivet är att myndigheterna ska kunna se vilka hemsidor man surfat på. Det kommer inte att vara tillåtet att dokumentera. Vilka sidor man besöker faller under information i kommunikationen vilket inte får sparas. Det som ska kunna användas i en eventuell brottsutredning är bara att kontakt mellan olika personer och grupper tagits, och när. Sådana uppgifter är något som varit ett viktigt verktyg för polisen under flera år. Bland annat den dömde mördaren Anders Eklund kunde gripas med hjälp av sådan spaning som regleras i de nya reglerna. De nya datalagringsreglerna innebär ingen större förändring för privatpersoner. De enda som har anledning att vara besvikna är polisen som kommer att arbeta under stor tidspress i fortsättningen. Regeringen har å sin sida visat att de är betydligt mer medvetna om integritetsfrågorna än vad den vanligtvis beskylls för. Går regeringens förslag igenom kommer Sverige ha ett av de starkaste integritetsskydden i Europa vad gäller datalagring. Det känns naturligtvis bra. Men om man absolut inte vill att någon ska veta vad man sysslar med bör man nog även fortsättningsvis undvika allt vad internet och mobiltelefoner heter.