Vid gårdagens presskonferens summerade hon också mycket kort några viktiga milstolpar för henne som partiledare för Centerpartiet. Hon lyfte bland annat fram bildandet av Alliansen hemma i hennes Högfors som en höjdpunkt, liksom den för många centerväljare svårköpta energiöverenskommelsen. Hon var också tydlig med att avgångsbeslutet växt fram sedan valet och att hon redan då insåg att hon inte var beredd att ladda om för en fjärde valrörelse som partiledare, vilket det blivit om hon suttit till efter valet 2014. Att hon valt att avgå så här i början av mandatperioden handlar mycket om att ge så goda förutsättningar som möjligt för en efterträdare att komma in i rollen före nästa val. Detta är ett mycket vettigt resonemang - inte minst eftersom hon själv endast hade ett drygt år på sig från det att hon blivit partiledare till att hon gjorde sin första valrörelse.
Det kommande partiledarvalet för Centerpartiet måste handla om fortsatt förnyelse, främst på politikområdena men också med tanke på vilka personer som företräder partiet. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson, miljöminister Andreas Carlgren och EU-parlamentarikern Lena Ek är på olika vis goda företrädare för Centerpartiet.
Dock skulle de inte i tillräckligt hög grad signalera förnyelse och framtidstro på samma sätt som tre av de yngre namnen som nämns som tänkbara efterträdare - partiets ekonomiskpolitiska talesperson Annie Johansson, IT- och regionminister Anna-Karin Hatt och riksdagsledamoten Fredrick Federley.
Maud Olofsson har visserligen krattat manegen för Anna-Karin Hatt som blev minister efter valet. Hatt har funnits nära centertoppen länge och trots sin ministerportfölj får hon fortfarande anses vara en tämligen grå doldis och av de andra två framstår Annie Johansson som den med starkast stöd och bredast erfarenhet, inte minst stärker rollen som ekonomisk-politisk talesperson hennes kurs. Både Federley och Johansson har en stark förankring i liberal ideologi men inte minst striden kring riksdagsbeslutet om FRA, visade att Johansson var den av dem två som tog sig bäst igenom det dramat och bäst klarade att försvara sin ståndpunkt.
För Centerpartiets del kommer tiden fram till valrörelsen 2014 vara mycket avgörande för om partiet kommer att ha framtiden för sig. 4,5 procent i senaste stora SCB-mätningen är inget bra utgångsläge - Centerpartiet måste uppfattas som attraktivt och positivt av fler.
För partiets stämmodelegater finns inga övergångskandidater eller reservalternativ. Det måste vara Centerpartiets bästa som plockas fram.