LEDARE: I Västervik gillar vi blanketter?

Replikskiftet är påhittat, men det skulle kunna vara hämtat från en konversation mellan två elever på vilken skolgård eller elevkafeteria som helst i landet. Gränsen för att få bli serverad alkohol på lokal är satt till 18 år och 20 för att handla på systembolaget och ta med sig alkohol från utlandet. Liksom i andra sammanhang kan nyfikenheten på den förbjudna frukten vara stor. I vår tid är tillgången på alkohol större än på väldigt länge och bruket av alkoholhaltiga drycker kryper längre ner i åldrarna. Uppfostran, grupptryck och attityder spelar avgörande roller för förhållningssättet till alkohol och till hur ungdomar och vuxna hanterar alkoholen. Med förbudsfärger annonserade det kommunala projektet "I Västervik dricker vi mindre" i lördagens VT och tidningen rapporterade om projektets satsning. Denna satsning, kallad kvalitetssäkring av företag och arbetsplatser, går ut på att de anställda ska skriva på en blankett där de lovar att inte langa till minderåriga, därefter sänds blanketten till kommunalrådet som sedan skickar ett kvitto där kvalitetssäkringen för arbetsplatsen eller företaget bekräftas. Hur vällovlig denna kampanj än är finns det i grunden ett stort dilemma som stavas integritet. Oavsett hur fel det än är att langa alkohol till ungdomar bör också frågan ställas om vilka konsekvenser denna typ av arrangemang kan få. "Vi langar inte på vår arbetsplats", är devisen för kampanjen. Gott så. Men kampanjens grundsyfte är inte att stoppa langningen på arbetsplatserna. Syftet är mer djupgående, det handlar om att på något vis få in ett finger med i vad företagens anställda gör på sin fritid - för det är ingen djärv gissning att tro att det är på fritiden som den mesta langningen sker. Kommunen, och i detta projekt tillsammans med arbetsgivare, tar ännu ett steg in i invånarnas och de anställdas vardagsrum, kök och källarförråd. Inte minst aktualiserar detta frågan om var gränserna mellan vårt privata liv och yrkeslivet går. Och i förlängningen; hur kommer kommunen och projektet "I Västervik dricker vi mindre" att se på företagen som inte sätter sin signatur under pappret? Som potentiella langare? Och vad händer om en anställd uppdagas ha brutit mot lagen - och kvalitetssäkringen? Lagbokens straffsats är känd, men kommunens och projektets dom? Och vilka konsekvenser blir det för företagen? Eftersom det de facto är förbjudet att sälja alkohol till minderåriga och att langa kan frågan ställas om vilka ytterligare listor som arbetsgivarna i Tjust ska uppmanas förmå sina anställda att skriva under och låta kvitteras av kommunalrådet? Att låta sina anställda skriva under på att deras barn inte snattar, att deras barn inte klottrar, att de själva inte kör för fort eller att de själva inte mördar, våldtar och rånar? Kvalitetssäkring där också? För sådant är också förkastligt och enligt lag förbjudet. Att väcka debatt om alkoholen och dess konsekvenser är både bra, behövligt och viktigt, liksom att upplysa om vilka skyldigheter - rättsliga och även moraliska - vuxenvärlden har, samt diskutera föräldrars ansvar och utveckla arbetet med att förebygga alkoholskador och missbruk. Det handlar om allas vår säkerhet och folkhälsa. Däremot har kommunalrådet andra uppgifter att utföra än att skriva kvitton på en så kallad kvalitetssäkring som dessutom är helt omöjlig att göra en någorlunda vettig uppföljning på.

Ledare: I Västervik gillar vi blanketter?

Den omyndige gymnasieeleven till sin klasskamrat:- Har du fixat spriten till helgen?Klasskamraten svarar:- Brorsan fixar en back öl. Annars ringer vi langaren.