I lördagens Svenska Dagbladet mötte Löfven frågan om han kunde tänka sig ett rödgrönt samarbete i utrikesfrågor, med svaret: "Jag skulle aldrig medverka till något liknande". Det blir alltså inte något rödgrönt samarbete rörande utrikesfrågor, om Löfven får bestämma.
Men låt oss backa bandet för den som inte minns. Det handlar om de rödgrönas gemensamma valmanifest inför valet 2010. Då krävde man bland annat att USA skulle avveckla sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser. Ett krav som framkallade ett och annat nervöst skratt. Och valutgången är som man säger, historia. Vad som däremot inte är historia är nästkommande mandatperiod och Löfvens uttalande ställer en hel del frågor rörande socialdemokratins regeringsduglighet.
Löfven menar vidare att samarbetet var olyckligt och hänvisar i samma artikel till att man för stunden utvecklar den socialdemokratiska politiken - regeringsfrågan återkommer man till. Gott så, men än så länge har Socialdemokraterna inte gjort särskilt mycket väsen av sig. Allra minst rörande utrikespolitiken som tidigare varit en av dess främsta bastioner. Än så länge är det alltså upp till att sia om vad det blir av den socialdemokratiska utrikespolitiken.
Socialdemokraterna kan tänkas gå till val på egen hand. Något som lyfts av allt fler tongivande namn sedan den senaste valförlusten. Men enpartiregimernas tid är förbi och alla rörelser med regeringshunger behöver vapendragare. Det innebär att Socialdemokraterna vid en eventuell valvinst, kommer tvingas framförhandla en gemensam plattform för utrikespolitiken med sina koalitionsvänner - alltså en utrikespolitisk plattform med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som väljarna inte får ta ställning till. Sedan ska man förstås också fråga sig hur troligt ett sådant samarbete är i tider då Miljöpartiet är uppvaktat av Alliansen och Vänsterpartiet knappast blivit mer amerikavänligt. Det kommer åtminstone inte bli av utan dyra eftergifter från Socialdemokraterna.
Löfven kan även inleda ett formellt koalitionssamarbete inför det kommande valet. I sådana fall får hans uttalande anses förvånande eftersom väljarna förtjänar uppriktighet. Och om så sker, när ska man i sådana fall meddela ett sådant samarbete? Det är knappt två år kvar till valet och ett koalitionssamarbete kräver sin tid för att bli bärkraftigt. Annars riskerar även denna eventuella koalition gå samma öde till möte som sin föregångare.
Allt kokar slutligen ned till att den socialdemokratiska utrikespolitiken blir ett svek mot väljarna. Antingen genom en vänsterallians som efter valet, omformulerar svensk utrikespolitik till något som ännu inte diskuterats. Eller genom en diskussion som vare sig får tiden eller utrymmet den förtjänar.
Oavsett vad det blir måste en regeringsduglig socialdemokrati kunna ge svar som väljarna förtjänar. Det vill säga tydliga besked i avgörande frågor om bland annat Mellanöstern och den Europeiska Unionens oroande vandring mot federalism. Det är helt enkelt dags för Löfven att ta till orda om utrikespolitiken. Annars ska morgondagens presidentvalsvinnare inte bli förvånad, om det snart kommer nya krav på nedrustning från den svenska socialdemokratin och dess vapendragare.