Men som alltid sker saker och ting på vägen. Det kan röra sig om partiledarbyten och att man vill kliva åt sidan av personliga skäl, det kan röra sig om skandaler eller misstankar om oegentligheter. Vi har sett det i socialdemokratiska regeringar och i borgerliga. Till syvende og sidst är det människor det handlar om.
Fredrik Reinfeldts regering har dock lyckats med något som ingen annan borgerlig regering i modern tid har lyckats med - att sitta en hel mandatperiod, utan att något parti lämnat och dessutom bli omvald. Det har onekligen inneburit ett skifte i svensk politik. Fälldins regering nummer ett sprack 1978 på grund av kärnkraftsfrågan och ersattes av en folkpartistisk enpartiregering, Fälldins regering nummer två sprack på grund av en skattereform och Moderaterna lämnade regeringen 1981. Nästa borgerliga regering var Bildts mellan 1991 och 1994. Denna regering höll visserligen hela mandatperioden, men Centerpartiets dåvarande ledare Olof Johansson lämnade den i protest mot byggandet av Öresundsbron - och i valet 1994 förlorade borgarna stort.
Nu återstår två och ett halvt år kvar till att det är dags för val igen och om man ska tro Dagens Industri, så kommer en rejäl regeringsombildning att ske inom en inte allt för avlägsen framtid. Laget ska toppas, Alliansen tändas på nytt och valet ska vinnas 2014.
Det finns många namn som kan vara tänkbara ministrar: Christofer Fjellner, Karin Enström, Tomas Tobé, Henrik Landerholm, Anna Kinberg Batra och Henrik von Sydow i Moderaterna, Johan Pehrson, Torkild Strandberg och Nina Larsson i Folkpartiet, Ebba Busch, Caroline Szyber och Anders Sällström i Kristdemokraterna och centerpartister som Roger Tiefensee och Anders W Jonsson.
Vilka ministerportföljer kan då tänkas bli lediga? Egentligen är bara en ledig idag - försvarsministerposten. Men i en regeringsombildning kan mycket hända. Nyamko Sabouni (FP) är jämställdhetsminister och har redan aviserat att hon inte tänker fortsätta som minister efter valet 2014. Det öppnar givetvis upp för att redan nu ersätta henne med någon annan.
Med tanke på Moderaternas allt mer sociala profil skulle exempelvis Catharina Elmsäter Svärd kunna bli en lysande socialminister. Varför inte en ny justitieminister i Henrik von Sydow och Tomas Tobé som näringsminister? Kanske skulle Kristdemokraternas Göran Hägglund göra sig bra som försvarsminister - dels skulle partiet få en "hårdare" fråga som skulle kunna innebära ett vidgat trygghetsfokus och dels skulle ministerposten få en företrädare som tydligt skulle ta avstånd från diktatursamarbete. Möjligen är det också dags att ge KD jämställdhetsministerposten med en frihetsvän som Ebba Busch som bärare av ministerportföljen. Och varför inte Folkpartiets Johan Pehrson som ny integrationsminister och Anders W Jonsson (C) som infrastrukturminister.
Partiers ministerposter ger inte sällan partierna ett slags yttrandeföreträde i frågorna. Samtidigt ska man inte glömma att det finns ett något större utrymme att spela ut sin partiagenda på inför ett val. Den dag Reinfeldt toppar laget, är det de spelarna som kommer att inneha huvudrollerna när Alliansen ska växla upp och vinna valet 2014. Det toppade laget ska vara det vinnande.