I skuggan av dessa (s)kandalsiffror tycks övriga partier stå och vänta. Men för att inte gå liknande öde till mötes torde de flesta partier göra bäst i att visa framfötterna. Inte minst är det något som upplevs saknas hos Moderaterna.
Efterfrågan av politisk tydlighet kommer bland annat från senaste numret av det liberala samhällsmagasinet Neo (Nr 6/2011). Chefen för Stockholms Handelskammares Analys- och Policyavdelning, Fredrik Johansson, har skrivit att "Moderaternas idéprogram är mest intressant för vad det inte är".Johansson tecknar i sin kritiska krönika bilden av ett parti som mer funderar över sitt förflutna än över sin framtid. Och kanske är det talande för vad idéprogrammet är, eller snarare inte är.
"I stället har vi fått en historiestrid, grundad i en illvillig tolkning av en mening i dokumentet", konstaterar Johansson. "Sällan har en så liten bisak fått bli så stor huvudsak."
Varför är det så? "Ansvar för Sverige" kan sägas vara tunt på nydanande idéer, ja. Men medan debatten tycks röra Moderaternas förflutna, vilken bredvid Socialdemokraternas nedgång inte ser lika allvarlig ut, får det inte grumla visionerna framåt. Visionslös samhällsbild i stiltje påminner oroväckande mycket om en stagnerad S-ledning.
Vidare i Neo finns en längre artikel om "Västvärldens största skattereform". Artikeln är skriven av Peter Santesson, doktor i statsvetenskap och utredare på tankesmedjan Timbro. Ämnet känns aktuellt, för medan finanskris mörkar Europa och USA har påverkan på Sverige resulterat i osäker bostadsmarknad och allmän oro inför investering och inköp.
Santessons artikel redogör visserligen även den över historien. Emellertid behöver vi vara medvetna om vår dåtid för att bygga en bättre nu- och framtid. Men som Santesson belyser genom att skriva: "byter man jobbskatteavdrag mot lägre skattesatser mister Alliansen ett profilerande verktyg", så är det lite av ett "moment 22" för Alliansen som väger mellan jobbskatteavdrag mot lägre skattesatser. Det är synd att det ska vara det ena eller det andra.
Det moderata idéprogrammet förväntades komma med just idéer om framtiden. Men i efterhand verkar politiken handla alltför mycket om att vara blocköverskridande och nogräknade. Hur kommer skatterna regleras i tider som dessa? Får vi lättare tryck i en hårdare värld, eller står vi still? Det verkar vara tiden som får utvisa det.