När landslagsmålvakten Johan Wiland i veckan förlorade en lek i samband med träningen, fick han som straff att dra ner shortsen under rumpan och lägga sig på alla fyra, så att de andra som var med i leken skulle försöka pricka det nakna stjärtpartiet med bollen. Detta kunde Expressen berätta i går, med text, bild och rörlig bild.
Mattias Asper, tidigare landslagsmålvakt kommenterade saken i gårdagens Expressen:
"Jag kan förstå att man kan tycka att det ser lite löjligt ut. Att det är lite pennalism och liknande. Men vi som har varit med i fotbollen vet att den här typen av saker görs lite hela tiden. Det får inte balla ur så klart, men det här verkar ganska normalt".
Tidigare landslagsspelaren Tobias Linderoth, också i gårdagens Expressen:
"Det är väl så på alla arbetsplatser, om man utvecklar ett nära förhållande med de man jobbar med, och umgås så tätt".
Detta är inget jobb, vilket som. Det är heller inte division VI, det är inte i ett slutet sällskap. Det är Sveriges landslag. Crème de la crème av svensk fotboll av i dag. Sveriges ambassadörer för världens mest tittade och uppskattade sport, ambassadörer för vårt land och vår stolthet.
Runt omkring i landet sitter killar och tjejer som har ett entusiastiskt, och kanske nyligen vunnet, intresse för idrott och sport och tar del av vad landslaget gör vid sina träningar. De följer allt, i tidningar, radio och tv och allt vad som i fotbollsväg går att komma över på nätet. Landslagets spelare är idoler och förebilder. Det som spelarna gör tar andra efter. Så är det utan tvekan.
I diverse sammanhang, i klasser, lag och föreningar, förekommer insparkslekar, invigningsritualer som går ut på att förnedra, trycka ner och håna. Ibland gränsar de till mobbning. Somliga skulle säkert hävda att sådant "hör till", att det "alltid gått till så" och att "sammanhållningen blir så mycket bättre". Ett sådant resonemang grundar sig på ett tämligen auktoritärt sätt att betrakta medmänniskor och lagkamrater. Och det är inte svårt att se parallellen till det som utspelades vid fotbollslandslagets träning häromdagen.
Omklädningsrumsjargongen utflyttad på den gröna gräsmattan blir inte charmigare under bar himmel, snarare framstår den ännu tydligare som sunkig och ovärdig.
Det är hög tid för landslaget att dra upp shortsen. Sluta upp med dessa ovärdiga fånerier.
Betrakta er själva som de förebilder ni faktiskt är. Och leverera vinst i morgon.