LEDARE: Hon blev en parentes

Claes Emil Tholin, Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin. Det är namnen på människorna som lett Socialdemokraterna genom tiderna. Ingen av dessa har suttit kortare tid med ordförandeklubban än Sahlin och endast den förste av dem blev likt Sahlin aldrig statsminister. Hon har en sagolik politisk karriär bakom sig, Sahlin. Riksdagsledamot blev hon i början av 80-talet då Olof Palme styrde Socialdemokraterna. Hon var i början av sin karriär, innan skandalen med kontokortet och Tobleronen, närmast given som efterträdare till Ingvar Carlsson. Carlsson utnämnde henne under sitt ledarskap till partiets första kvinnliga partisekreterare och till minister - däribland till vice statsminister. Efter en tid utanför partipolitiken kom hon igen och blev minister i Göran Perssons regering och efter hans avgång blev hon hans efterträdare och planen var att hon skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister.Sahlins ambition att efter Perssons katastrofval 2006 förändra Socialdemokraterna gick inget vidare. Frågan är hur mycket misslyckandet egentligen berodde på Sahlin själv. Väljarkårens glädje av att slippa Persson vid partiledarposten gav goda siffror i opinionen och insikten att politisk och organisatorisk förändring behövdes, glömdes bort. Bland hennes antagonister - både i och utanför partiet - har misstron mot henne funnits kvar sedan skandalen i mitten av 90-talet. Och den misstron har dessutom blandats med andra ingredienser. För Sahlin har förnyelse och arbete mot andra än de traditionella väljargrupperna varit betydelsefullt. För en rörelse som i mångt och mycket varit rädd för förändring, har detta varit enormt utmanande. Som partiledare blev hon en parentes - som politiker, betydligt mer än så.Nu ska en valberedning sättas samman. Ett förtroenderåd ska sammanträda i december och en extrakongress hållas i mars. För den mer förändringsobenägna grenen inom socialdemokratin finns nu ett gyllene tillfälle att dra ett streck över det som varit de senaste fyra åren och tillsätta någon av Sahlins generationskamrater som ny partiledare i tron om att det går bättre bara Sahlin är borta och genom att ge facket större inflytande över politiken. Då är traditionalisterna med på banan. Problemet är bara att de blir färre och färre och de nya väljarna är mer otrogna än de gamla.Personer och politik går hand i hand. Således måste kriskommissionens arbete diskuteras och analyseras före kongressen. Inte minst så att den som väljs till partiledare och de som väljs in i det "mäktiga" verkställande utskottet och i partistyrelsen också blir tydliga företrädare för den politiskt omarbetade och reformerade socialdemokratin som man nu uppger sig sträva efter att åstadkomma. Därför borde vi nu inom kort också vänta på exempelvis Wanja Lundby-Wedins, Ibrahim Baylans, Thomas Östros och Sven-Erik Österbergs presskonferenser där de tillkännager sina avgångar.Socialdemokratin har aldrig varit i en liknande situation som partiet just nu befinner sig i. Det är kaos, det finns ingen given utgång. Fler omvälvande dagar väntar den krisande socialdemokratin.

Ledare: Hon blev en parentes

I Socialdemokraterna byter man inte partiledare särskilt ofta, åtminstone ett decennium mellan skiftena har varit regel. Men nu är det dags igen, bara fyra år efter förra skiftet. Mona Sahlin meddelade i går att hon avgår som partiordförande vid extrakongressen i mars.