Det finns en nidbild av kommunalpolitik, att där slåss om cykelställ så stickor och strån flyger medan de stora posterna slinker igenom för att de är svåra att greppa.
Kanske upplever rikspolitiken just nu en motsvarighet. Den femte december tar riksdagen ställning till regeringens förslag att ge rätt till rut-avdrag även för läxhjälp åt gymnasieungdom.
Denna rätt gäller redan för yngre elever, bara man uppger att det också handlar om barnpassning.
Kostnaden för statskassan beräknas till 10 miljoner 2013, för att öka när avdragsrätten blir mera känd. Erfarenheten hittills av rut-avdraget är att det varit i hög grad självfinansierande. Hur som helst är det ingen större affär. Men om det inte är det ekonomiskt så är det precis tvärtom, politiskt.
Av debatten får man nästan intrycket att här står alla mot alliansen.
Vänsterpartierna är emot, i grunden styrda av sin ideologiska reptilhjärna.
Miljöpartiet föreslår, mån om sin särart, att bidrag i stället ges till läxhjälp i regi av ideella organisationer.
Sverigedemokraterna säger ja med hänvisning till att de gillar rut.
Därför har regeringen majoritet för sitt förslag.
Men den möter motstånd inifrån. Här finns de som utifrån sin syn på familjen tycker att läxhjälpen är föräldrars sak. Och här finns de som likt Skolverket och Skatteverket är emot av skol- och skattepolitiska skäl.
Skatteverket tycker att det nya avdraget strider mot principen för rut, att tjänsten ska kunna utföras av en person utan speciell kompetens.
Skolverket oroar sig för att avdraget ökar klyftor mellan elever, och lärarfacken har liknande synpunkter.
Yrkesekonomerna verkar inte förtjusta. I Svenska Dagbladet 28 november levererade nationalekonomen Jonas Vlachos en bredsida mot reformen, kallad subventionerad privatundervisning för välbeställda.
Överens bör alla kunna vara om vandringen fortsätter bort från det tidiga 90-talets skattereform. Med inspiration från Ronald Reagans USA skulle det skapas ett system utan undantag och kryphål och möjlighet för de resurstarka att slippa betala. I USA fann man att när skattebasen breddades kunde skattesatserna sänkas.
Och liberala ideologer fick sitt: ökad frihet för medborgarna att leva livet liv utan överhetens styrning och pekpinnar via skattesystemet.
Det där känns nu som för mycket länge sedan. I Sverige som i USA har olika intressen krånglat till skattesystemet. Det sägs vara dags för en ny skattereform.
Men till dess finns ett starkt argument för det kritikerna kallar alliansens ”avdragsberoende”.
Jobbskatteavdrag för alla och rut och rot för vissa är förvisso olika saker. Men gemensamt är att de svarar på behovet att stimulera till mer arbete och flera jobb. När de ekonomiska utsikterna mörkar är det extra viktigt att öka efterfrågan på och utbud av vita, privata tjänster. Olika slags purister må finna fel med läxhjälpsavdraget, men även det ger jobb och skatteintäkter och ett mervärde för enskilda och samhälle.