Våra bostäder blir en spegel av vad hembygden är och en gång var. På så vis berättar de en stor del om oss själva. Detta till trots, har såväl det föregående som vårt eget sekel präglats av en omfattande rivningshysteri. Ibland har kvarter och byggnationer rivits med rätta, men lika ofta med politisk klangbotten där den ”gamla världen” fasats ut till förmån för utopiska samhällsvisioner.
Även om man lätt tror att denna rivningsvåg är historia, visar samtiden annat. Sundsvall erbjuder, med sin till mångt och mycket orörda stenstad, en unik sekelskiftesmiljö som väcker världsomspännande intresse. Med en sådan stolt tradition kan man tänka sig att stadens politiker vill vårda sin kulturhistoria, men icke. Kommunen vill tillsammans med SCA bygga en containerhamn – gott så. Det bekymmersamma är emellertid att man avser förlägga den i Petersvik. Med sina många sekelskiftesvillor, som genom åren kommit att husera lejonparten av stadens kultur- och näringslivsprofiler, är det sommarens motsvarighet till stenstaden. Dock önskar kommunen tvångsinlösa privatbostäderna för att göra verklighet av sin hamn.
Vid sidan om det bekymmersamma med att kommunen önskar tvångsinlösa människors privata egendom, förlorar sundsvallsborna ett viktigt band till naturen. Petersvik är nämligen det sista icke-industrialiserade området längs stadskusten. Alltså fyller platsen en viktig roll som rekreationsområde för stadens invånare. Dessutom får det hela omfattande miljökonsekvenser. Kommunen erkänner i sitt eget underlag, att omvandlingen av området innebär en försvunnen strandlinje, ett undanträngt djurliv och därmed hotad artrikedom. Som om inte detta vore nog, poängterar man, i samma underlag, värdet av Petersvik som en unik plats i närområdet. Kommunens ambition blir alltså allt annat än lättbegriplig.
Motståndet handlar inte om framstegsfientliga baksträverier. Tvärt om är områden som Petersvik och dess motsvarigheter ett utfall av innovativa människors hårda flit och företagsamhet – sådant bör uppmuntras. Dock måste omfattande rivningsprojekt ta hänsyn till platsens kulturhistoriska rötter. Annars beter man sig inte bara historie- utan också hänsynslöst mot sin omgivning och människans behov av historiska sammanhang.
Betydligt klokare skulle istället vara att utveckla ett område som Petersvik till rekreationsområde för sundsvallsborna. Det skulle inte bara erbjuda mer livskvalitet för invånarna utan också vara hänsynstagande till platsens kulturhistoriska rötter.
Runt om i landet visar politiker att rivningshysterin är nyhetsmaterial snarare är historia. Fallet Petersvik rör oss alla, eftersom det nästa gång kan gälla vår egen bakgård. Därför bör man visa solidaritet med sundsvallsborna genom att exempelvis stödja Facebook-sidan ”Rädda Petersvik undan rivning”. Hemmet är, trots allt, vår borg och när kommunerna tar till murbräckan, kan det vara en fördel att kunna kalla på landsomspännande förstärkning.