Medaljen är instiftad till minne av Ludwig Erhard, Västtysklands förste finansminister.
Erhard var näringslivsman som varit i opposition mot nazisterna. Efter kriget fick han uppdraget av de västallierade att bygga upp ekonomin i det härtagna landet. Tvärt emot tidsandan och i ständig konflikt både med uppdragsgivarna och med den socialdemokratiska oppositionen satsade Erhard på frihandel och avregleringar.
I det nya demokratiska Tyskland skulle det vara lätt att starta företag och bidra till tillväxt. Grunden för ekonomin var samtidigt stabila statsfinanser. Med Weimarrepublikens ekonomiska misslyckande i minnet skrevs begränsningar för statsskulden in i grundlagen. Statens finanser skulle inte kunna förslösas av populistiska partier, och de skulle vara så solida att de ingav förtroende i omvärlden.
Men den sociala marknadsekonomin, som de tyska kristdemokraterna kallade sitt projekt, handlade inte bara om starka finanser och ett bra företagarklimat. Till det fogade Erhard också sociala mål. Överskottet som marknadsekonomin gav skulle gå tillbaka till folket. Vid sidan av det tyska marknadsundret skapades en välfärdsstat.
Det finns naturligtvis likheter mellan det tyska efterkrigsprojektet och det svenska. Men också stora skillnader. Socialdemokraterna talade om näringslivet som en användbar dräng, samtidigt som de ville bygga bort det på sikt och socialisera samhället. För Erhard var det fria näringslivet en naturlig följd av fria medborgare som hade rätt att försöka utveckla sig och göra egna val. Marknadsekonomin var ett moraliskt val.
I slutändan fick den skilda synen på företagarnas roll samhälleliga konsekvenser. Tyskland slår i dag Sverige på fingrarna på många välfärdsområden. Och då ska man komma ihåg att landet under hela efterkrigsperioden haft stora strukturella problem som legat utanför deras egen kontroll. Knappast någon skulle på allvar kunna hävda att den tyska modellen inte varit bättre än den svenska på att skapa välfärd.
Att Reinfeldt fått motta medaljen till Erhards minne är framförallt en heder för Anders Borg. Enligt det ekonomiska rådets hemsida fick statsministern priset för hur Sverige skapat stabila statsfinanser i en orolig tid.
Det är en bra början. Men nästa gång skulle det vara roligt om Sverige vann medaljen på grund av till exempel ett mer dynamiskt näringsliv, världsledande äldrevård eller skola. Vill vi nå dit är Tyskland ett av de länder vi bör studera.