i tisdags överlämnade regeringens utredare sitt förslag om att införa ett trettiotal så kallade nystartszoner i Sverige med kraftiga skatterabatter till företag i utsatta områden. Tanken är att mindre företag ska få sänkta arbetskostnader i upp till sju år med krav på att verksamheten bedrivs inom nystartszonen och att minst en fjärdedel av personalen bor inom zonen. Sådana zoner finns redan i USA, Frankrike och Storbritannien där forskningen inte kan ge stöd för någon signifikant effekt på sysselsättningstillväxten, enligt tankesmedjan Fores. Därmed kan vi lägga alla argument åt sidan som påstår att det här skulle revolutionera den havererade situationen för många utrikes födda och boende i socialt utsatta områden.
Integrationsminister Erik Ullenhag motiverar sitt stöd för zonerna med att "man måste våga pröva nya lösningar" men är det verkligen så nytänkande av en regering som vill se undantags- och avdragslösningar på snart varje samhällsproblem. I vurmandet av särlösningar går helheten och allmänintresset förlorat när krögare, städare och mikroföretag i förorterna får skatteprivilegier som inte gäller andra branscher eller företag på andra sidan vägen. Konkurrensen sneddrivs när politikerna i Stockholm bestämmer marknadsvillkoren istället för oss kunder med efterfrågan och behov. Regelkrånglet ökar och onödiga gränsdragningsproblem uppstår för redan pressade småföretagare som måste ägna ännu mer tid åt statens olika undantagsregler än åt kunderna. Förhoppningsvis kan diskussionen om nystartszoner leda till att fler uppmärksammar problemen med utanförskapet och de delar av Sverige som inte är en del av övriga Sverige. De akuta problemen har bland annat fört ett unket parti med grumlig människosyn hela vägen in i riksdagen, så nog borde intresset finnas där.
Risken med nystartszoner är också att problemen flyttar till andra områden eftersom geografiska skattelättnader lika gärna kan flytta jobb som skapa nya. Vad händer då med företagen och invånarna i området på andra sidan vägen som inte får skatteprivilegier? Regeringen borde istället ställa sig frågor av mer grundläggande karaktär: Varför råder det massarbetslöshet bland utrikes födda i Sverige? Är skattelagstiftningen enda förklaringen till varför vissa områden är socialt utsatta? Kommer i bästa fall ökat småföretagande lösa problem med gängtillhörighet, social gemenskap och vi-känsla när hela övriga samhället behåller de regler och skatter som skapat dagens situation?
Det enda rätta vore att släppa taget om sär- och undantagslösningarna. En regering som gör anspråk på att regera hela Sverige borde i så fall sänka trösklarna på arbetsmarknaden, göra det billigare att anställa och premiera arbete i ännu högre utsträckning. Vägen in i samhället går genom arbete och det är först när den generella arbetslösheten trycks tillbaka som fler kan få chansen. I den meningen vore det därför bättre om regeringen gjorde hela Sverige till en enda nystartszon.