Det hade varit kyrkans uppgift att lära ut läskonsten till undersåtarna för att de själva skulle kunna läsa bibeln och ta del av Guds ord. En bärande tes inom protestantismen var ju att Ordet skulle göras tillgängligt för folket och inte vara förbehållet de latinkunniga.
Det ekonomiska värdet av en utbildad befolkning kan inte underskattas. Internationellt sett var låg Sverige i bakvattnet under industrialiseringen inledningsskede runt sekelskiftet 1700. Men när industrialiseringen tog fart hos oss under senare delen av 1800-talet var svenskarna, internationellt sett, i mycket hög grad läskunniga.
1850 kunde 90 procent av svenskarna läsa, jämfört med 55-60 procent i England. I syd- och östeuropa var läskunnigheten betydligt sämre än så. Utbildningsnivån anses varit en starkt bidragande orsak till att Sverige industrialiserades så snabbt i jämförelse med andra länder.
Lärarna var en viktig del av grundläggningen av vårt välstånd och är det alltjämt. Men nu vill få bli lärare. En färsk rapport från Lärarförbundet visar på en ökande lärarbrist. Det finns 30 000 lediga lärartjänster i landet. Utbildningsplatserna på lärarprogrammen gapar tomma och var sjätte lärare hoppar av och byter yrke.
Hur har det kunnat bli såhär? Från att ha varit ett yrke med hög status och bra lön har läraryrket hamnat i botten bland studenterna som söker till högskolan. De bästa studenterna väljer bort lärarbanan, när det borde vara tvärtom.
Lärarnas arbetsvillkor måste bli bättre. Vi kan inte ha en situation där lärare anses få tåla lite misshandel på sin arbetsplats, så som Gällivare tingsrätt gör när de jämställer en tillsynspliktig lärare med en säkerhetsvakt eller polis. Ordningen måste bli bättre i skolan även om det innebär att notoriskt bråkiga elever får byta undervisningsform och inte längre undervisas tillsammans med klassen.
Ska man göra läraryrket attraktivt igen måste man gå tillbaka i tiden och se vad som fick licentiater och doktorer att bli lektorer i provinsiella läroverk. Vilka drivkrafter hade de?
Lärarlönerna nämns oftast när arbetsvillkoren diskuteras. Och ja, de måste bli högre men de är inte det allena saliggörande. Möjligheten till en lång ledighet, under elevernas skollov, och att själv planera sin arbetsdag har förr lockat många lärarkandidater.
Låt lärarna få mer ledig tid när de inte undervisar. Det finns inga skäl, mer än diffus avund hos de med mer bundna tider, att hålla kvar lärarna i skolan med en mängd byråkratiska sysslor och ändlösa planeringsmöten. Lärarnas stora uppgift är undervisningen, låt dem fokusera på den.
När lärarnas villkor blir attraktiva jämfört med andra akademikeryrken så kommer fler, och bättre lämpade, att välja lärarbanan - inte förr.