Veckans medierapportering kring äldrevård färgade självklart årets mässa. Äldreområdet är den svåraste av det offentligas kommande utmaningar. Kostnaderna stiger fort, och kraven på kvalité ökar hela tiden. Andelen äldre i befolkningen växer. Även om äldre är friskare längre, så är de också sjukare längre.
Redan i dag täcker äldreomsorgen mindre av behoven än vad vi vanligtvis låtsas om. Sedan 80-talet har till exempel andelen äldre som får offentlig äldreomsorg nästan halverats, enligt siffror från vårdförbundet. Därför genomförde fackförbundet Kommunal under mässan en informationskampanj om anhörigvården.
Minskningen av andelen äldre som får offentlig vård kan inte helt förklaras med att 80+are blivit friskare. Det handlar också om att anhöriga i dag tar större ansvar för äldre. Kommunals ordförande Annelie Nordström uppskattar att mer än 100 000 svenskar slutat jobba, eller gått ned i arbetstid, för att hjälpa en äldre anhörig. En stor del av äldreomsorgens verkliga kostnad är således dold. Graden av anhörigvård kan också förklara varför det är i storstäderna som äldreomsorgens problem är störst, och inte i fattiga landsbygdskommuner. Livsstilen på landet innefattar att ta hand om familj och grannar. En äldre med ett sådant nätverk kommer inte behöva det offentligas stöd lika fort som en som lever i storstädernas mer anonyma miljöer.
Ökningen av ansvar på de anhöriga kallar äldreforskaren Mats Thorslund vid Karolinska institutet för den svenska modellens död. Tanken var ju att det offentliga skulle ta hand om vår ålderdom. Nu blir vi mer som andra länder. Där familjen har ansvaret.
Frågan är hur vi ska förhålla oss till det faktum att en stor del av äldreomsorgen sköts av anhöriga? Kommunal menar förstås att det är fel och vill se mer pengar till anställda inom omsorgen. Men samtidigt är det kanske lika naturligt att man sköter om sina föräldrar som att man sköter om sina barn?
Klart är att anhörigperspektivet ofta glöms eftersom det inte passar in i vår bild av hur omsorg organiseras i Sverige. Därmed förbises en del av verkligheten.
Det är viktigt att anhörigvårdarna kan få råd och stöd av det offentliga. I vissa kommuner finns så kallade anhörigkonsulenter som hjälper i kontakter med den offentliga omsorgen. Det borde alla kommuner ha. Vidare borde det bli lättare för anhörigvårdare att få ersättning från det offentliga för sina arbetsinsatser.
Framtidens äldrevård behöver vara flexibel och söka lösningar utan ideologiska skygglappar. Anhörigvården är en resurs som vi inte har råd att bortse ifrån om vi vill behålla kvalitén trots en åldrande befolkning.