Det var dans bort på holmen på lördagsnatten,
över nejden gick låten av spelen och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Herr Ulvaeus sonen och hemvändardrängen,
han satt med sitt bälgspel i tornet vid sängen,
för dudeli! dudeli! dej!
Där var Harald, den stora valvinstprofilen
han är reslig och trygg och håller på stilen,
han är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Bodjo den sakliga, sansade, fina,
där var Hjorteds-Tomas och Sverker och Ninna
och ingen av dem vill väck.
Där var frimurar-Olof och rebellen Regellen,
det är pojkar som orkar att hålla appellen,
och att slänga en käft med varann.
Där var Conny i Centern och Bosse från SD,
och Kenneth i FP och Maria från KD,
och givetvis V-Mariann.
Det var mycket om bygglov och tillväxt i staden,
det var viktigt att inte ändra fasaden,
och bevara det mesta intakt.
Men Björne, den trofaste världsvane, vilden,
han satsa trots allt på att ändra på bilden,
och byggde sitt hus som han sagt.
In i snåret av remisser och avslag och trassel,
var det viskande snack, det var tissel och tassel,
bland de skymmande skuggorna där,
det var prat, det var tjat över partier och master,
det var kutter och smek under nämnder och raster
- vill du ha det så har du det här!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
över förlusttyngd ekonomi.
Det kom ja-rop från klövern och blåklintefälten,
och från taggiga rosor och vitsippofällen
som beundrade ny strategi.
Och en Björn stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu ifrån den yttersta bråken,
och de märkte det hörde det ej.
Men uhu hördes ekot i Holmens profetia,
och till svar på Ulvaeus dudelidia
kom det dudeli dudeli dej.