Löfven motiverar det hela med att den nioåriga skolplikten, som varit gällande i över 50 år, inte längre räcker till då arbetsmarknaden kräver gymnasiekompetens. Detta är något man kallar en ambitiös men realistisk satsning på skolväsendet. Vidare menar Löfven att denna sorts reformer är nödvändiga för att vända landets negativa utbildningstrend, som tillskrivs Alliansen. Detta till trots är det Socialdemokraterna som byggt den skola man anklagar och partiet tycks vara villigt att straffa landets elever för att fria sig från skuld.
Inledningsvis måste vi granska vad det är för eventuellt förändringsvärde som kan tillskrivas ordet ambitiöst? Även om avhoppen ökar, genomför så gott som alla i vårt avlånga land sin gymnasieutbildning. Löfven slår således i tomma luften och förslaget blir något av en papperskonstruktion.
Detta till trots står skolan inför väldiga utmaningar och utbildningsresultaten fortsätter att dala. Däremot bör man påminna sig om att resultaten varit fallande betydligt längre än Alliansregeringen suttit vid makten och att dess skolreform först implementerades 2011. Denna reform innebär bland annat ett nytt betygsystem, en reformerad lärarutbildning och hårdare kunskapskrav. I och med detta tar man sjumilakliv mot en ny kunskapsskola men som utbildningsminister Jan Björklund poängterar kommer det ta år innan dess effekter gör sig gällande.
Alltså är det den socialdemokratiska skolan som ska bära bördan. Med sin avoga inställning till traditionell bildning och undervisning har den visat sig synnerligen oframgångsrik och går helt på tvärs mot visionen om kunskapsnationen Sverige.
Dessutom bör man ställa sig frågan om varför det i dag, i bästa fall, krävs gymnasie- men mer troligen högskoleutbildning för att över huvud taget vara anställningsbar? Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har med sina så kallade genomströmningsmål banat vägen för omfattande betygsinflation. Det har förvandlat många av våra ansedda akademier till examinationsfabriker som vare sig garanterar kvalitativ forskning eller bibehållen folkbildning. Målen har så gott som alltid varit kvantitativa och utbildningen har allt för ofta använts som ett verktyg för att putsa till sysselsättningsstatistiken.
Summan av kardemumman torde vara att det viktiga inte är tiden vi tillbringar utan kunskapen vi förvärvar i skolan. Därför hade det varit önskvärt att Löfven gjort upp med den gamla lasten att förorda kvantitet och kosmetiska framför gedigna kunskapsmål. Gårdagens förslag visar på motsatsen och medför intet nytt till den socialdemokratiska idéfloran. Istället är det Alliansen som med sina reformer tagit verkligt ambitiösa steg mot en kunskapsskola, men det kommer dröja innan vi ser dess effekter.
Därför är förslaget om förlängd skolplikt mest att betrakta som en socialdemokratisk undanflykt och ett oskäligt straff för landets elever.