Systemet med lekmän som domare är väldigt gammalt, åtminstone närmare 2 500 år. 462 f.kr. grundade Perikles och Ephialtes sina jurydomstolar i antikens Grekland. I Magna Charta som undertecknades 1 215 stadgades att ingen fri man kunde dömas annat än av sina likar. I Västgötalagen från 1 200-talet omtalas för första gången nämnden i svensk rätt. Sedan dess har den funnits kvar, om än i olika former.
I Sverige finns det idag ungefär 7300 nämndemän. Deras uppgift är att föra in ett folkligt perspektiv i domstolen så att den inte tappar kontakten med det allmänna rättsmedvetandet. Den som har bevistat ett antal rättegångar har sannolikt sett någon av alla dessa nämndemän sova. Det är ett fenomen som är på tok för vanligt. Detta kan tolkas som ett problem som hänger samman med många nämndemäns höga ålder, men även yngre nämndemän har setts sova under pågående rättegång.
För såväl de tilltalade som de målsägande som råkar ut för en sovande nämndeman är det givetvis en rättslig kränkning. En av personerna med rätt att döma i målet sover bort delar av rättegången. Den förtroendeförlusten kan bli svår för rättsväsendet att återupprätta. I teorin bidrar nämndemännens medverkan till att upprätthålla medborgarnas förtroende för domstolarnas verksamhet. I praktiken är det minst sagt tveksamt.
Att en del nämndemän har svårt att hålla sig vakna är inte det enda problemet. Att de tillsätts av politiska partier är ytterligare en stötesten. Många gånger används nämndemannaämbetet som ett partipolitiskt "tack för lång och trogen tjänst". Det är heller inte okänt att nämndemän med olika politiska övertygelser tolkar lagar och regler olika. De är nämligen kravmässigt juridiskt olärda.
Nämndemän har ofta varit politiskt aktiva och är vana att tolka omvärlden efter sin politiska kompass. De har ett politiskt sätt att se på världen och saknar de juridiska glasögon som erhålls vid högre studier.
Nämndemannasystemet som det ser ut i dag fungerar inte. Om det ska finnas kvar i framtiden måste det ses över rejält. Det viktigaste bör då vara att ändra utnämningsprocessen. Om nämndemännen ska föra folkets talan är det kanske en idé att låta folket vara nämndemän.