Med rätt kunskap och teknik skulle saken vara biff ganska snabbt. Programmera och verkställ.
Rationellt och funktionellt, dessutom skulle lidandet troligen minska - såväl för barnet som för föräldrarna eller föräldern.
Visst låter det kallt, beräknande, cyniskt och föraktfullt. Tack och lov skulle säkert de allra flesta reagera med fasa på ett sådant resonemang. Men i takt med den tekniska utvecklingen ökar också risken för att vi öppnar för ett utsorteringssamhälle som minst sagt ger obehagliga vibbar.
Av statistiken att döma, som publicerades i VT i onsdags, väljs exempelvis många foster med Downs syndrom bort. Kromosomuppsättningen är annorlunda, människan med Downs syndrom blir annorlunda. Men blir personen fel, mindre värd och ovälkommen för det? Redan före födseln utdömd och uttjänt. Givetvis ställs då frågan vilka fler annorlundaskap som väljs bort och som i framtiden, i takt med allt mer raffinerade fosterdiagnoser och DNA-domar, kommer att väljas bort. Ett barn utan hörsel eller syn? Ett barn med hjärtfel? Ett barn utan ben eller ett barn med "fel" ögonfärg?
Samtidigt som tekniken går framåt när det gäller att upptäcka sjukdomar och defekter på foster, går utvecklingen också framåt vad beträffar vård och behandling.
Allt fler liv kreeras dessutom på andra sätt än det traditionella. Genom sådant som provrörsbefruktning, insemination av såväl singlar som kvinnor i parrelationer och för all del också genom surrogatmödraskap, förändrar vi synen på livets gåta och under. Barnen som ska födas sorteras, planeras och komponeras som aldrig förr.
De gåvor till världen och till föräldrarna som barn är, riskerar i en framtid att allt mer bli som specialbeställda accessoarer.
Alla blivande föräldrar har ett val, att öppna dörren för liv eller att stänga den och i stället öppna för ett allt kallare utsorteringssamhälle. Tekniken för att avla fram den ultimata människan blir bättre och bättre. Hittills verkar politikerna i vårt land dessvärre anamma och bejaka möjligheterna för detta.
Detta är och kommer alltid ytterst att vara en fråga om det egna personliga ansvaret och om respekten för liv och var och en människas okränkbara värde.