Sveriges engagemang i krigs- och oroshärdar utomlands har kostat liv. De som beger sig utomlands för att delta i insatser utomlands vet med sig vad det innebär och vilka risker som finns. Kamrater har kommit hem skadade eller dödade.
Ersätt militärpastorerna med psykologer, ropade kliniskt liberala Expressen i förra veckan, som ett led i att staten och kyrkan gått skilda vägar. Militärpastorerna är inget problem, snarare ett uppskattat inslag. Det är uppenbart att Expressens ledarsida har en beröringsskräck inför sådant som kan komma i närheten av religion och i synnerhet kristendom och inför förhållningssätt, arbetsmetoder och traditioner som fungerar väl och som dessutom är uppskattade.
I lägen av kris och oro spelar militärpastorerna en viktig roll hos de utrikes förlagda förbanden - som själasörjare och samtalspartners. Funderingarna om livet, döden och evigheten finns hos många, satta i ett sammanhang där livet är mer utsatt och där riskerna är större än i vardagen i Sverige, tar tankarna om dessa frågor än mer utrymme. Dessutom är hemlandets traditioner med firande av diverse högtider viktiga för många som befinner sig utomlands.
Låt oss för allt i världen, eller vågar man säga - för Guds skull, hoppas att de som tjänar vårt land på militära uppdrag utomlands slipper bli drabbade av Expressens andliga fobi.