Om unga som väljer att studera humaniora eller samhällsvetenskap efter gymnasiet inte har ett fungerande språk, är svenskkunskaperna förmodligen inte bättre bland andra unga vuxna. Illitterata studenter är alltså inte enbart ett problem för akademin. Varken arbetsplatser eller det demokratiska systemet kommer att fungera i framtiden om ungdomar går igenom den svenska grund- och gymnasieskolan utan att tillägna sig grundläggande läs- och skrivfärdigheter.
Många humaniora- och samhällsstudenter fick rimligtvis höga betyg i svenska på gymnasiet. När dessa studenter saknar grundläggande språkfärdigheter är det ett svidande underbetyg till grund- och gymnasieskolan. Kanske handlar förfallet om att svenskämnet kommit att betraktas som ett estetiskt och konstnärligt skapande skolämne, snarare än som ett kunskapsämne där eleverna måste traggla, träna och få veta när de gör fel för att kunna bli bättre. När svensklektionerna ses som elevernas tillfälle att uttrycka sig själva och sin personlighet blir det naturligtvis känsligt för läraren att rätta stavfel och korrigera felaktig grammatik.
Det är inte heller självklart att alla svensklärare kan rätta felaktigheter i elevernas texter. Lärarutbildaren Jan Sjunnesson har påpekat att trots att många lärarstudenter är studiesvaga med dåliga förkunskaper, får de inte utveckla den läs- och skrivkunnighet de borde på lärarutbildningen.
Kraftiga uppryckningar av svenskämnets ställning är alltså nödvändiga på både lärarutbildningen och i grund- och gymnasieskolan. Ren läs- och skrivträning behövs, så att elever och studenter utvecklar ordförråd, ordförståelse och grammatik.
Högskolan bör vägra att befatta sig med studenter som inte behärskar språket. Studenter på 13-åringsnivå ska inte leda till ”nya arbetssätt”, de ska skickas till grundvux och komvux och vara välkomna tillbaka till högskolan när de har skaffat sig det grundläggande verktyget för all kognitiv verksamhet – ett funktionellt språk.
Det är en smärtsam åtgärd för högskolorna, eftersom färre studenter innebär mindre pengar, men man har faktiskt inget val. Under decennier har kunskapsnivåerna tillåtits att sjunka i grund- och gymnasieskolan, och nu märks det på högskolorna. Om universitetslärarna spelar med i farsen blir svenskt högskoleväsende ett skämt: ”Välkommen till svensk högskola, där studenterna lär sig sådant som man lär sig på högstadiet i andra länder!”.
Högskolorna måste vägra att anpassa sig till sjunkande kunskapsnivåer, och skicka tillbaka studenter med undermåliga förkunskaper till förberedande utbildning. Det är enda sättet att stoppa förfallet.