Det totala antalet nedläggningar av svenska beskickningar som gjorts och ska göras inom kort kan inte enbart skyllas på att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Västerpartiet röstade ner regeringen. Redan tidigare fattades beslut om nedläggning av andra beskickningar, bland annat Sveriges generalkonsulat i New York och konsulatet i Hamburg. Nedläggningarna förvånar. I vår allt mer globaliserade värld, där människor ständigt är i rörelse mellan destinationer i olika länder och där vikten av goda kontakter i näringsliv och diplomati blir allt större, är det i själva verket egendomligt att det inte går i den motsatta riktningen.
I höstas presenterade Gunnar Wetterberg, SACO:s samhällspolitiske chef, sin idé om en nordisk förbundsstat. Att vilja utveckla den nordiska samarbetstanken är ingalunda något nytt, men sedan EU blivit en angelägenhet för Norden aktualiseras sällan dessa funderingar.
Samarbetet mellan de nordiska länderna står sig redan starkt och underlättas givetvis av den geografiska närheten, den språkliga släktskapen och de snarlika samhällsmodellerna. Genom en så kallad federation skulle exempelvis försvaret kunna hävda sig bättre och framförallt skulle Norden gemensamt vara en synnerliga stark ekonomisk aktör. Men visst finns det också skäl till att vara skeptisk till en ny statsbildning. Om Norge och Island blir medlemmar i EU skulle då en ny statsbildning inom unionen behövas när samverkan kan ske inom EU:s ramar? Tanken om en sådan förbundsstat ligger långt ifrån de nordiska traditionerna av självständighetssträvan och sund nationalism. Frågan är om projektet ens skulle få något större folkligt stöd.
Självklart finns det anledning att fundera över hur det nordiska samarbetet skulle kunna utvecklas och stärka de fem nationerna. Apropå neddragningarna i utrikesförvaltningen föreslog den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark i en debattartikel i fredagens Dagens Industri ett samarbete mellan de nordiska länderna kring konsulär och diplomatisk verksamhet. Han exemplifierade med beskickningarna i Berlin där de nordiska länderna samarbetar med bland annat gemensamma lokaler.
Varför inte? Eller rättare sagt: Varför är detta inte redan genomfört? Det skulle göra att våra gemensamma beskickningar skulle finnas på många fler platser än där vart och ett av länderna finns i dag. Det skulle vara till gagn för diplomatin, för näringslivet och för enskilda nordeuropéer som bor, studerar, arbetar eller turistar runt om i världen.