Statsminister Fredrik Reinfeldt inledde riksdagsåret från talarstolen i kammaren förra veckan med att läsa regeringsförklaringen och betona vikten av att regeringen tar ansvar. Själva ordet ansvar användes mer än 25 gånger. Anders Borg upprepade i gårdagens budgetdebatt inte ordet på samma vis och långtifrån lika många gånger - men innebörden är densamma. Regeringen tar ansvar för landet i en tid av ekonomisk oro i vår omvärld.
Efter decennier av fördomar mot sig har landets moderater äntligen fått upp trovärdigheten kring sin ekonomiska politik. Det är något som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt förtjänar stor respekt för.
Vi vet dessutom att firma Reinfeldt & Borg kan ta landet genom en kris, det har de gjort förr. Svenskarna litar nu till att deras manövrerande ska få oss i hamn när stormarna på finansmarknaderna och i de krisande ekonomierna har mojnat. Det personliga förtroendet för statsministern och finansministern är på topp.
På andra sidan blockgränsen står Socialdemokraterna med Tommy Waidelich och Håkan Juholt och, som Folkparitets finanspolitiske talesman Carl B Hamilton uttryckte saken vid den ekonomiskpolitiska debatten i går, "sprätter pengar över landet som en gödselspridare". Olika löften, planer och lösa funderingar om hur socialdemokratisk politik ska se ut har kommit ur de båda herrarnas munnar. Kanske blir det bättring på den fronten snart, kanske samstämmigheten blir större. Inom två veckor lovas vi besked.
Reformer i ett arbetsmarknadspaket, i en infrastruktursatsning och den sänkta krogmomsen är tre av de största posterna bland regeringens satsningar. Betydelsefulla är också reformerna och satsningarna på lärare, lärarnas status och kvalitet. Ska framtidens svenska forskare vara i framkant och bland de bästa i världen, då är det i skolsalarna det börjar.
Däremot är den sänkta krogmomsen den enskilt mest kritiserade posten i budgeten - de tänkta effekterna av reformen i form av nya jobb ifrågasätts. I debatten ställs sänkningen av krogmomsen mot den pensionsskattesänkning som Kristdemokraterna förordat i regeringsförhandlingarna.
När ett nymoderat signum är lyssnandet och det blöta fingret i luften, kan man fråga sig varför de slår dövörat till när pensionärerna kräver mer utjämnade skillnader i skatteuttaget mellan löntagare och pensionärer? Dock höjs pensionärers och barnfamiljers bostadsbidrag . Det är en riktning som egentligen torde anses gå på tvärs mot alliansens arbetslinje och få moderater, i synnerhet sådana av mer klassiskt snitt, att se rött. För inte är väl ansvarspolitik detsamma som bidragslinje?
När finansministern i går presenterade regeringens satsningar poängterade han det stormiga läget i omvärlden, och att Sverige inte kommer att vara opåverkat. Den bakgrunden är viktig att hålla i minnet. I andra länder sparas det, här finns utrymme för reformer.
Att förespråka nya eller större skattesänkningar för löntagare, pensionärer och företag, kräva höjd brytpunkt för statlig skatt och ett avskaffande av värnskatten skulle givetvis vara som att svära i den ansvarstagande allianskyrkan.